fått reda på det, men hur det nu var så åtalade han det icke, och derför tycker jag att skogsegaren har försutit sin rätt. Hvad svarar dombafvanden på detta resonnemang? Han fäller den tilltalade. Så har ock alldeles otvifvelaktigt allmänna meningen fällt den regering, som svarat — då det anmärktes att den, i strid mot grundlagen, har sålt hvad den icke egde, nemligen en del af statens Carl XIII:s torg, — ett den redan förut åtskilliga gånger har brutit mot grundlagen, utan att derför blifva ställd under tilltal af konstitutionsutskot.et. Men regerivgen säger derjemte någonting annat. Den säger: vi bafva icke aftändt kronan dess jord, ty det står kronan fritt till att återvinna denna jord. Med skyldig aktning för en sådan regering: det är en advokatyr, gom man kan ursäkta hos en sakförare, hvilken processar för att förtjena 5 rdr om dagen, men icke ett försvar värdigt en minister. När i det närmaste saroma regering ville upplåta en del af Carl XII:s torg till bebyggande på viss tid, så förbehöll den sig att tomten efter den tidens förlopp skulle utan ersättmng återgå till staten. Om den ca annan gång hade afhändt kronan en dess tomt mot betalning, så hade staten åtminstone haft penvingarna i b håll, ehuru grundleagsbrottet varit lika straffvärdt. Men nu, i fråga om atelierbygnaden, då regöilcgen säger sig icke ha afbändt staten en dess tillhörighet i fast egendom, kar den sökt kringgå 77:de :n i regeringsformen genom att upplåta den mycket owmtalta tomten på detvilkoret att -taten får en ränta motsvarande 5000 rdrs kapital, men skall betala 100,000 rdr för att en gång återfå sin egen egendom. Den har sålunda för obestämd tid afhändt staten dess egendom och dessutom 95,000 rdr. Förbättras affären härigenom? Det fins en paragraf i Regeringsformen, den 57-de, hvars 1:sta moment lyder: aSvenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af riksdagen allenaw. 76 S:n Regeringsformen lyder: daUtan riksdagens samtycke kan konungen icke lån ineller utrikes göra eller Riket med ny gäld belastatw Regeringen har brutit mot båda dessa SS, då hon utan cariksdagensa samtycke iklädt statsverket en skuld, som måste genom något slags beskattning betalas, såvida staten skall återfå sin egen tomt. Så mycket om grundlagsbrottet. Till andra sidor af målet återkomma vi. An