Dagens Nyheter – 30 november 1866, sida 1

derskänela att vid detta tillfälle fungera såsom ordförande. — Det gläder mig att ni fattat detta beslut, svarade officeren, det gläder mig ofantligt. Jag befrias derigenom från en högst oangenäm känsla, som jag förut icke förmått undertrycka: — Vill ni härmed säga att ni hyst en misstanke, som nu upphört? — Nej, jag har erfarit ett intryck, intet vidare, på min ära. — Ni vill således uppfylla min begäran? — Det är min pligt, och den lyder jag gerna, sade majoren. Genom denna anordning lades högsta makten i sjelfva verket uti majorens händer. — Den. skurken är icke här, tänkte Redmond, när han såg sig omkring i sessionsrummet. Det finnes dock en viss blygsel qvar hos honom; han vågar ej framträda inför den man, som han vill mörda. En, men också blott en af efficerarne helsade fångarne — äfven Phelim Cassiday var anklagad för zamma brott som hans fosterbroder — med en uppmuntrande blick. Det var löjtnant Chells hvilken öfverste Graham efter moynare öfverläggning låtit utsläppa ur arresten. Ian hade nemligen insett att han icke kunde förhindra uppläsandet af Arthur Ponsonbys bref, och under sådant förhållande tjenade det till intet att bålla löjtnanten fängslad: Vi behöfva väl kvappast fästa våra läsares uppmärksamhet på att en krigsrätt, i synnerhet vid den tid hvarom vi skrifva, icke gick till väga med den noggrannhet och omständlighet, som en domstol i våra dagar, hvilken alltid åtminstone iaktitageri lag föreskrifna former.