Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 3

han anställt krafven endast för att få beräkna dem i liqvid och qvittning med mig; och än slutligen, att han endast skulle reservationsvis framställt de. samma Och RådstufvuRätten, så otroligt det än låter har funnit hans handlingssätt dermed försvaradt. Den har icke velat fästa det ringaste afseende vid mina anmärkningar, att man icke genom sina bok hållare eller sina ombud får göra så mycket ondt man vill; att icke Bokhållarne ller O.nbudet aflagt eden; att hvad som af do anmärkte posterna eller de framställda fordringarna skulle gå i liqvid eller qvittni. g med min fordran utgjorde alldeles detsamma som ett mitt Debet, och att vidare do gjorda anspråken alldeles icke voro reservationsvis. utan på fullt allvar framställde, samt att, om jag icke kunzat bemöta och vederlägga desamma, jag hade nölgats vidkännas betalning deraf. Jag tviflar verkligen på att Kongl Hof Rätten lika med Rådstufva-Rätten antager dessa ursäkter såsom fullgoda och vill för egen del endast förklara, att jag anställt åtalet mot Herr Smith, icke af något hämndbegär, icke af någon önskan att so henom befordrad till ett ansvar, bvartill jag anser honom skyidig, utan endast för att bevara mitt eget sjelfbestånd och för att i någon mån vinna ersättning för det lidande och de förluster, som han mig tillskyndat På min afsigt i sådant hänseende finne: val icke något bättre bavis än det af miginför Rådstufvu-Rätten gjorda. af Smith afviade och i Råd stofvn-Rättens Protokoll uteslutna erbjudande att nedlägga all min ansvarstalan i målet, derest Smith ville åt tre personer, af hvilka han ägde välja en, jag en och de sålunda valde den tredje, att bestämma om och till hvad belopp ersättning borde mig tillkomma af Herr Smith för hans emot mig ådagalsgda förfarande. tt detta erbjudande inför Rådstufvu Rätten ägt rum, och att det blifvit afvisadt, derom anhäller jag att få böra vitnen, dem jag skall framdeles uppgiva derest icze Kongl. Hof. Rätten om sann färeigeten af min uppgift behagar infordra Rådstufvu Rättens eget ystrande. I sina besvär har Herr Smith lagt mig till last, att jag skulle snart sagdt på gator och gränder om honom haft de mest förklenliga yttranden, beskyllningar och hotelser, innefattande ingenting mindre än att Herr Smith stulit handlingar, begått mened. och att jag skulle bringa honom på Lång holmen. Jag har, utom Rätton, om Herr Smith icke haft andra yttranden, än dem, som jag inför Rätten i mina skrifter tillåtit mig. Jag har aldrig lagt honom till last, att han från mig stulit handiingar, utan endast påstått, att kan från mig bortburit och behållit de till honom af mig för påseende lemnade reversaer, i hvilka jag hade en ostridig förmånsrätt, och veriflcationer, som tillhörde den förmyndare. räkning, som jag afgifvit, och bvysrom jag med Herr Smith var i rättegång; och dessa mina beskyllningar äro ju af Herr Smith erkända . Jag har slutligen ej yttrat att jag skulle bringa Herr Smith på Långholmen, utan endastien skämtsam tonart till Herr Smiths Ombud fällt det utlåtande, att jag väl skulle laga så, att Herr Smith ofrivilligt komme att vandra öfver den bro, som är belägen på södra sidan om Stockholm; oeh om Ierr Smith, vid erhållen rapport om detta mitt utlåtande kommit att kasta sin tanka på Långholmen är detta icke mitt fel, ty den bro, som är bolägen på södra sidan om Stockholm är Liljeholmsbron, hvar. emot Tångholmsbron är bolägen åt vostra sidan. Icke heller har jag någon gång begagnat uttryeket falsk ed, men väl yttrat, att Smith gjort sig skyldig till det brott, som i 13 Kap. Strafi-Balken omtalas. Jag hemställer till Kongl. Hof Rätten om jag skulle uppfylla min pligt cmot våld sjelf och samhället, derest jag, utan någon påföljd skulle låta sådane saker passera, hvilka Herr Smith tillåtit sig emot mig, synnerligen då det är påtagligt, att derest jag icke motsatt mig hans försök, derestjag icke anställt denna rättegång, jag blifvit bringad i en ruinerad ställning. Är det väl för roskull som jag underkastat mig så mycket ansträngningar, så mycket kostnader, så mycket obehag, som varit förenade med mötandet och vederläggandet af Herr Smiths anspråk? Jag anhåller nu. att Herr Smiths besvär ogillas, äfvensom hans yrkande om upprättelse, — ett yrkande, som undar förhanden varande förhållanden, synes mig lida af lika mycket oförstånd som orimlighet; och vill jag slutligen, med anledning af Herr Smiths förundran deröfver, att jag icke tillika fört talan emot Herr H. af Sandeberg förklara. att jag icke haft någon anledning att emot Herr ef Sandeberg anhängiggöra någon ansvarstalan i målet, enär han icke varit den. som bortburit reverserne och verificationerne, enär icke han, utaB Herr Smith utfärdat qvittencet derå. enär han icke innehaft vuificationerne eller undandolt dem, samt enär Herr af Sandeberg icke äger någon fordran i Åkerlunds konkurs. och icke haft någon fördel af min fordrans förintande, som deremot för Herr Smith skolat medföra en ganska betydlig vinst, Slutligen vill jag fästa Kongi. Hof-Rättens uppmärksamhet vid det efter min uppfattning, oblyga i Herr Smiths flera uppgifter. Så förmäler han på ett ställe, att jag icka skulle afgifvit någon förmyndareräkning, oaktadt jag vid min bevakning i Åker; lunds konkurs afgifvit en sådan, osakteadt Smith sjelf framställt anmärkningar deremot, och HäradsRätten öfver dessa anmärkningar dömt. Vidare antyder han, att de promemorier ech noter, som han på sätt förut är nämdt åtkommit, väl kunde, kompletterade oåh ordnade, tjena som verificationer för min redovisning, men deremot icke af honom användas i redovisningsväg, med mindre de åtföljdes af en räkning; och detta fastän jag afgifvit en räkning, som han klandrat, och icke kunde afgifva någon räkning öfver de efter Åkerlunds konkurs uppkomne affrarsförhållanden sedan Herr Smith från mi bortburit och fortfarande behöll de handlingar oc verificationer. som dertill voro nödiga, och hvilka icke komma i dagen förr än jag kunde bevisa, att Herr Smith dem innehade, och sådant kom till hans kunsksp. Stockhelm den 3 November 1866. C. A. BECKMAN.