Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 2

mig ifrån att uppträda inför krigsrätten och vitna till den mans fördel; hvilken ni vill låta mörda. Ni fruktar att; ifall innehållet af den stackars Arthur Ponsonbys skrifvelse blir för rätten bekant, sanningen af de öfriga falska vitnesmålen skall blifva betviflad. Men ert försök skall misslyckas. Innan jag träder i arrest, skall jag omtala hvad jag vet för major Strange och lemna brefvet i hans händer; Under en sekund iakttogo båda tystnad. Majoren är en ärans man; tillade derefter löjtnanten, starkt betonande de två sista orden. Utan att afvakta ett svar, gick han bort från sin förman; hvilken förblef stående på samma plats, intagen af raseri och bestörtning deröfver att en yngling hade genomskådat honom: Men Ulic Blake hade icke tid till att länge förblifva i overksamhet. Han var en stor brottsling och liknade i ett visst afseende en menniska som börjat klättra uppför en brant klippa; det gick icke an för honom att stanna och hemta andan; han var då förlorad; Också hade icke löjtnant Chells väl aflägsnat sig, förrän ban skyndade hem; inkallade sin adjutant och gaf befallning om att krigsrätt skulle hållas redan samma dag: Emellertid hade icke heller den trogna Katty varit overksam: Hon hade följt sin fosterson till Galway, hvarest hon gick omkring bland de på torget samlade jordbruksarbetarne och uppmanade dem att med mod och kraft försvara den siste af ätten ONeil. — Förakt drabbe er, om ni tillåta; att denne nedrige skurk kröker ett hår på den unge herrns hufvud! Hvem af er har icke ätit af hans eller hans fäders bröd. S:t Clairs och Macna