Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 2

så höglj dt sätt gaf sig den allmänna förtrytelsen tillkänna. Säkerligen skulle de uppretade jordbruksarbetarne ha utöfvat en färfärlig bämnd, så vida icke en afdelning soldater, som öfverste Graham utskickat, för att visa folket att han hade makten i sina händer, i detsamma nalkats stället. Med ett hånfullt utrop banade sig Jorrocks väg genom folkmassan, som nu bildat en ganska tät ring omkring honom, och sökte skydd bland soldaterna. De förbittrade landtboerne följde efter honom till kasernen och skulle med våld ha trängt sig in i denna, så vida icke den vakthafvande officern kommenderat: i gevär! Detta hade till följd att en manstark och väl beväpnad skara soldater uppställde sig i god ordning vid ingången till kasernbyggnaden: Portarne till denna stängdes, men det dröjde länge innan folket upphörde att kasta stenar på desamma. Ofverste Graham gick med hastiga steg af och an uti sitt rum. Han befann sig vid ett högst dåligt humör. Major Strange, som haft ett samtal med löjtnant Chells, infann sig hos öfversten, för att fråga om orsaken till den unge mannens arrestering. För att icke alltför mycket öfverskrida gränsen för det passande, lät öfversten honom framställa sitt ärende, utan att afbryta honom: — Om jag icke misstager mig, skall Chells i afton inför krigsrätten aflägga vittnesmål angående den fångne herr ONeils uppförande, yttrade majoren. (Forts.)