Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 2

råkat i gräl och handgemäng med hvarandra, dervid Öberg tvenne gånger sparkade Bergvall i underlifvet så illa, att denne om en kort stund måste intaga sängen och på femte dagen derefter, eller i söndags, afled. Öberg, som är straffad för två resor stöld, blef i går efter undergånget förhör i poliskammaren förklarad skyldig att träda i häkte. Det förordnades derjemte att Bergvalls döda kropp skulle obduceras. Ogilladt kiagomål. Ilr V. Arnelius, som hos Svea hofrätt klagat öfver polisdomstolens beslut att remittera det emot honom dit inkallade mål till rådhusrätten, har fått sitt klagomål ogilladt, hvarjemte han af hofrätten blifvit för smädligt skrifsätt emot öfverståthållareembetet dömd att böta 50 rdr. Rädhusrätten. Vild mot poliskonstaplar. Vid rådhusrättens I:dje afdelning fortsattes i måndags ransakning med häktade plåtslagaregesällen E. J. Oxelqvist, och dennes å fri fot varande broder, plåtslagaregesällen C. O. Oxelqvist, anklagade att natten mellan den 20 och 21 sistl. oktober hafva våldfört sig å poliskonstaplarne Falk och Norberg, då desse skulle afföra dem till vaktkontoret i Adolf Fredrik. De tilltalade hade varit öfverlas ade och fört oljud, och då de af poliskonstaplarne på ett humant sätt tillsades att hålla sig tysta, hade de öfverfallit dem, hvarvid under den brottning, som derpå följde E. J. Oxelqvist fråntagit konstapeln Falk batongen, hvilken han sedermera bortkastat, och brodren C. 0. Oxelqvist frånryckt den andra konstapeln, Norberg, bans mössa, hvilken ej heller blifvit återfunnen. Detta mål har förevarit flera rättegångsdagar och en mängd vitnen, dels poliskonstaplar, dels andra personer, ha blifvit hörde. De tilltalade hafva ihärdigt förnekat angifvelsen, under påstående att tvertom, det varit just de, som hade blifvit öfverfallne och misebandlade af konstaplarne. På grund af i målet redan förebringad bevisning yrkade emellertid allmänna åklagaren ansvar å de tilltalade, hvilka dömdes: E. J. Oxelqvist, hvilken, oaktadt sitt nekande blifvit öfverbevist om att vid ifrågavarande tillfälle hafva utöfvat våld mot poliskonstapel under tjensteutöfning, att härför straffas med 3 månaders enkelt fängelse, samt böta tiksammans 60 rdr rmt, hvilka böter vid bristande tillgång förvandlas till ytterligare 27 dygns enkelt fängelse samt dessutom ersätta värdet af batongen med 1 rdr rmt; C. O. Oxelqvist, som emot sitt nekande icke kunnat öfvertygas om, att hafva utöfvat misshandel å poliskonstapel under tjensteutöfning, blef i denna del af målet från ansvar frikänd, men dömdes för det han fråntagit poliskonstapel under tjensteutöfning mössan jemte öfrigt hvad under målets ransakning kommit honom till last och härför böta sammanlagdt 60 rdr, hvilka vid bristande tillgång förvandlas till motsvarande fängelsestraff samt ersätta Norberg mössang värde med 2 rdr rmt. Dessutom ålades de tilltalade att antingen gemensamt, eller, hvilken af dem bäst gälda gitter, ersätta. målsegarne deras i målet hafde kostnader. En båktad monedaro. Vi meddela i dag fortsättningen och slutet af det i gårdagens tidning påbörjade referatet om detta mål. Sedan vitnet C. J. A. Jensson blifvit hörd å Petterssons sida samt fått afträda, blef motparten Lundqvists vitne åter förekalladt och tillfrågadt, om vitnet nu var så redigt, att det kunde besvara de till detsamma framställda frågor. N. F. Jonsson förklarade sig icke vara afstarka drycker öfverlastad. Han påstod sig alltsedan klockan 10 på förmiddagen, då han infann sig irättens förmak, endast förtärt ett glas öl. Nämnde Jonsson tillsades nu att skrifva sitt namn, och lemnades honom för detta ändamäl en gåspenna, hvarmed han på ett framlagdt papper skref sin namnteckning. Sedan detta skett, frågade ordföranden: Begagnar Jonsson stålpenna kanske, då han skrifver?, hvilken fråga efter en stunds betänkande besvarades jakande. Jonsson fick skrifva om namnet med stålpenna. Ordföranden yttrade, sedan hans med stålpenna skrifna namn jemförts med den omtvistade vitnesunderskriften: Det här synes vara lika; men det är förvånande hvad stilen förändrades då han skref med gåspenna, tilläggande likväl ordföranden, att då namnteckningen utvisade en oöfvad hand samt dylika ovårdade stilar oftast liknade hvarandra, kunde ingen slutledning med visshet dragas af Jonssons nu gjorda namnteckning. Jonsson hördes härefter om åtskilliga detaljer rörande beskaffenheten af Petterssons bostad å Norra Tullportsgatan, der händelsen passerat. Han påstod sig först ha inkommit i ett mindre rum och sedan i ett större, hvarest Lagerqvist, Gelin och en snickare vid namn Hedman befunnit sig. Skrifbordet, vid hvilket Pettersson satt, hade stått emellan fönstren, 0. s. V. Pettersson påstod, att Jonssons uppgift i detta fall var oriktig, hvaremot det å hans sida afhörda vitnes utsago öfverensstämt med sanna förhållandet. Ordf. (till N. F. Jonsson). Är vitnet säker på hvad han sagt? Vitnet. Jag tar, så sannt Gud lefver, ej tillbaka ett ord. Ordf. Ilur kan vitnet så precist minnas efter två års förlopp, att händelsen tilldrog sig den 19 april? Vitnet sade sig minnas dagen på den grund, att han flyttat lördagen efter den första april samt att han den 19:de betalt en räkning till uppgifven person, hvilken räkning vitnet ännu hade qvar samt ville förete. Vitnet blef ånyo tillspord om sanningen af sitt vitnesmål, då det på sitt vanliga häftiga sätt utropade: Det är rätt, så sannt