Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 1

fasad — en rymlig väg för både åkande och gående, löpande i halfeirkelform från Blåportea förbi teatern och vidare nedanom Bährs villa ut till stora Djurgårdsvägen — samt den grönskande, endast af små dungar, buskager och grupper afbrutna planen uppfylld af glada lustvandrare — det blefve en tafla, som man ej mångenstädes kan utan ofantliga kostnader göra maken till! Det vore önskligt att teaterbolaget och dess själ och stiftare, fabrikör Mineur, sjelfva komme till insigt deraf, att hela Stockholms allrcänhet eger en moralisk rätt att få Djurgården bibehållen vid sin skönhet, och att klokheten fordrar att anläggningen af en inrättning, hvilken är i så hög grad som en teater beroende utaf allmänhetens välvilja, sker på sådant sätt att denna välvilja redan på förband vinnes gcvom tillmötesgående af publikens önskningar. Kommer teatern från början i skef ställning till publiken, så lider den derpå större ekonomisk skada, än af utgifterna för en ny grund.