Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 1

faderskärleken, blodsbandet fordra att ni stannar. Under sådana förhållanden förstummas sjelfva pligtens stämma. Men någonting måste göras, tillade han med en viss häftighet. Den siste af en gammal och lika mäktig ätt som er egen, får icke omkomma genom en skurks ränker: Härvid såg ban sig omkring med alla tecken till ytterlig oro. Den djupaste smärta afspeglade sig i hans blick. Slutligen blef han varse fångens uniform, som låg bland de klädespersedlar, hvilka, blifvit upptagna ur kappsäckarne och kringströdda på marken. — Vill ni sifva mig ett förtroendeuppdrag? frågade han: Jag begär icke att ni lägger ert barns ära och lif i mina händer; ty det vore att fordra för mycket. Men tillåt mig bära ert namn och sköta ert embete. — Jag förstår er icke: — Är ni personligen känd af officerarne vid de i Galway förlagda regementena? Den gamle militären svarad3 efter några ögonblicks eftertanke. — Det tror jag icke. — Jag skall ikläda mig er uniform; sade den okände, och presentera mig såsom general Talbot. Frukta intet, tillade han, jag skall i mitt. uppförande iakttaga en med er rang öfverensstämmande värdighet: Min första åtgärd skall blifva att afsända en manstark trupp till er befrielse; — Detta är att spela ett högt spel, svarade generalen; men jag kan icke tveka. Den okände samlade genast ihop de olika till uniformen hörande plaggen, drog sig tillbaka i en undangömd vrå af hålan och klädde om sig.