Oppoz:itionen mot regeringens tilltag att låta en del af Carl XIII:s torg inkräktas af ett hus för målare-atelierer, konstbazar och sechweizeri har framkallat en artikel i gårdagens Posttidning och en annan i gårdagens Allehanda; Uppsatsen i Posttidningen går ut på att visa, dels att regeringen förut afhändt kronan egendom utan ständernas hörande, utan att blifva ställd under ansvar för detta sitt grundlagsbrott, och dels att regeringen nu icke har afhändt kronan den ifrågavarande tomten; enär hon blott upplåtit densamma åt ett bolag under förbehåll att kunna återtaga den mot erläggande af den derå uppförda byggnadens fulla kostnad. Att regeringen derigenom i allt fall satt svenska staten, utan rikets ständers hörande och samtycke, i skuld för 100,000 rdr, det fäster försvarsartikeln sig icke vid. Men hvem skall en gång betala denna skuld, om riksdagen ej vill göra det? Och om regeringen fortfarande påstår att den egt att upplåta en del af statens jord på sätt som nu skett, och om detta blefve af folket godkändt, hvad skulle då hindra en regering, sådan som Carl XIV Johans var — och som man i en ärftlig monarki aldrig kan vara säker för — att upplåta Gotland åt ryssarne, eller Öland åt engelsmännen, eller Bartbelemy åt fransmännen till örlogsstationer eller annat som de åstundade, och att sedan kasta oss i ansigtet: vi ha ju gjort det förbehålle att ni kunna återfå Gotland, Oland eller Barthelemy, om ni ersätta ryssarne, engelsmännen eller fransmänren allt hvad de utlagt! — Vi våga tro, att anologien är ovederlägglig — och Carl Johans försäljning af Guadeloupe är ett exempel på, att ingenting är omöjligt för en regering, som saknar respekt för grundlagen. Uppsatsen i Dagligt Ailehanda är en förklaring. af öfverintendenten F. Dardel. Denna förRET