Dagens Nyheter – 26 november 1866, sida 1

na försonas. Mina olyckliga föräldrars grafvar ligga mellan oss: — Och deras förbannelse skulle följa er, utropade gumman Sullivan, .om ni någonsin räckte deras mördare er hand till försoning : : : Men, fortfor kon, det är lika liten anledning att befara det han bjuder er försoning, som att ni antager hans anbud. Det hat, ni hysa till hvarandra, är för djupt rotadt: Katty beredde sig till att laga i ordning en måltid åt sin fosterson, hvilken hade fått en synnerligen god aptit genom den långa promenaden: Afven älskare äro i behof af någonting mera verkligt godt än småleenden — huru förtjusande än de läppar äro, på hvilka de sväfva — för att kunna existera. Med ett rop af förskräckelse; omfattade Ellen sin trolofvades arm. — Tyst! sade Katty. Icke ett ord! Släck ut ljuset. Redmond, som icke ett ögonblick förlorade sin själsnärvaro, efterkom hennes tillsägelse, smög sig derefter med ljudlösa steg till dörren samt lyssnade: — Öppna; sade en röst, som han kände väl igen: Det var hans fosterbroders. Rigeln blef frånskjuten och den utanför stående insläppt. — Soldaterna äro oss på spåren, utropade Phelim och jag gaf eld, för att varna er, så snart jag blef varse dem på afstånd. Skottet väckte deras oro, ty de gjorde straxt halt, för att rådslå: — Huru långt härifrån äro de? frågade vår hjelte: — Ungefär fem hundra steg: