Dagens Nyheter – 26 november 1866, sida 1

vändigt att hafva kännedom om den verldsliga ledningen igenom lifvet, som den andliga efter lifvet: och här i landet är ingen arbetsför man, som icke kan offra några dollars årligen för det ändamålet; och den lärdom, det nöje och tidsförströelse han hemtar ur denna vetandets källa, äro för honom af mångdubbelt värde, i förhållande till den lilla pekuniera utgiften. I en konstitutionel monarki, som vårt fädernesland, hvaruti representationsväsendet är grundadt på egendom och börd ) (äfven nu efter en genomgripande representationsreform) och massan af folket är utesluten från det ringaste deltagande i sambhällsstyrelsen, äfven här är at vigt, ja, det är hvars och ens pligt, att studera sig in isamfundsförhållandena, för att derigenom vinna förmåga att verka för den sanna frihetens utveckling; ty det är okunnigheten och liknöjdheten hos massan af folket, som gifver lyckans, med egendom och börd gynnade, barn, styrka att trampa folkrätten under fötterna. Men vare det långt från mig att vilja påstå, det alla som sakna valrätt, kunna hänföras under kategorien af liknöjdhet och okunnighet, nej, så är icke förhållandet; och då jag i likhet med kyrkstöten i fordna dagar, anser mig pligtig upptaga den långa bjellerstången, för att stöta på de gofvande, så skall jag likväl göra rättvisa åt de vakande. Enligt min åsigt, är förmögenhet och börd intet bevis på ädlare känslor och högre visdom; tvertom finna vi ofta att den högre visdomen, de ädlare känslorna, det skapande snillet utgå från den fitige, djuptänkande, men obemedlade mannen, som kämpar för sitt dagliga bröd och hvars verksamhet, i en eller annan väg, skänker åt hans fädernesland ära och fördelar. Den höga bördse ristokratien, den myndige egendomsinnehafvaren hafva intressen, stridande emot, om jag så får uttrycka ig de flitigare arbetsbiens; de förre äro i allmänhet drönarne i den stora statskupan, som förtära den honung arbetsbien samla. Hvad värde, hvad bestånd kunde ett samhälle äga i saknad af en arbetande klass? Det skulle förgås liksom det . bi-sambälle, hvars arbetsbin flydde kupan. Det synes Tp kligen vara tid på, att rättvisa blefve gkipad ibland de Europeiska folken, så att arbetsklassen erhåller dess naturliga och på kristendomens fundeamental-principer grundade rättigheter. Ehuru kristendomen i årtusenden varit predikad i den civiliserade verlden, ja, i sanning är den grund, hvarpå civilisationen är byggd, så synes att vederbörande byggmästare i alla tider saknat vilja och måhända förmåga att sätta den kristna Jlärans enklaste grundprinciper i praktiskt utöfvande. Låtom oss taga i betraktande tvenne af dess enklaste grundreglor, för att tillämpa dem på de rådande politiska och sociala förhållanderne i vårt fädernesland. Vi lära, att vi hafva alla en Gud, alla äro vi medmenniskor här på jorden, alla behöfva vi hvarandras hjelp, alla äro vi vid lifvets början och vid dess slut hvarandras like. Säger oss icke tydligt denna enkla kristendomsregel, att den Allsmäktige icke genom skapelsen bringar till verlden Fågra nådiga högvälborenheter eller medgifver bördseller andra företrädes-privilegier, ty, säger Han: vi äro alla medmenniskor, med andra ord, medborgare med lika rättigheter. Och i ett annat språk säger Han: allt hvad J viljen menniskorna skola göra eder, det gören J ock dem. Nå väl, låt oss se huru dessa kristendomsreglor äro tillämpade med afseende på våra politiska och sociala förhållanden. Hvem kan väl bestrida, att ju dessa kristendomens grundläror tillerkänna alla menniskor medborgerliga rättigheter och lika rätt inför en verldslig och gudomlig lag? Men är det lika rätt inför lag, hvarest männen af egendom och börd äro lagstiftare och kontrollera statsstyrelsen; är der lika rätt inför lag i ett land, der den snillrike konstnären, den lägre tjenstemannen, den i handeln verksamme bokhållaren, den flitige fabriksoch handtverksidkaren, den idoge jordbrukaren och den härdade bergsmannen, landets kärna och upprätthållare, äro uteslutna ifrån all rätt att deltaga i valen eller blifva valda, och genom sig sjelfva representerade i statsrepresentationen, och hvarföre? Jo, i följd af bristande egendom — det så allmänt menskliga felet.) ) Talaren misstager sig här, ty den nya riksdagsordningen ger icke någon särskild valrätt åt personer af adlig börd. Men misstaget är ursäktligt nog af en man som lefver långt borta och sett resultaten af valen till första kammaren, i hvilka ett så stort antal adelsmän kommer in. ) Talaren afser här de stadganden i grundlagen som inskränka valrätten till personer med viss, betydlig förmögenhet eller årlig inkomst. ARA AN BS OA KLAN