Dagens Nyheter – 24 november 1866, sida 2

i det hon tryckte si sig g intills sin fars bröst. Rädda mig fader! Säg, du villju rädda mig? Vår belägenhet är förtvifiad, svarade generalen i en ångestfull ton, som tydligen gaf tillkänna huru djupt hennes smärta rörde honom; Men jag är en alltför gammal soldat, för att så snart uppgifva hoppet. Vi kunna hoppas, så länge vi ännu ha en timma qvar att lefva; tillade han med högtidlig stämma, om vi också skola dö, skall åtminstone vår ära blifva räddad, och du kan vara lugn i medvetandet, om att denne skurk aldrig skall vidröra dig; så länge du ännu är i lifvet: Vi måste nu återvända till öfverste Graham och redogöra för den plan, hvarpå han grundade sina förhoppningar om att kunna gripa vår hjelte. Af Redmonds bref till presten och Ellen, hvilka det lyckats den intrigante mannen att uppsnappa, hade han kommit underfund med sin unge slägtinges kärlek till den vackra och oskyldiga arbetaredottren: Att denna känsla knnde vara ren var naturligtvis för honom omöjligt att fatta eller tro; men han visste af erfarenhet att den plägar ega en stor makt öfver de unga personer, som hysa densamma: Han drog häraf den ganska riktiga slutsatsen att, om någonting kunde förmå vår hjelte att lemna sitt gömställe, vore det hans naturliga önskan att få träffa föremålet för hans ömma låga: Genom de talrika spioner; som vorofaf honom besoldade, erhöll han underrättelse om allt som försiggick i Kattys boning. HB pj (Forts.) a