Dagens Nyheter – 24 november 1866, sida 1

icke ögonblickligen efterkommer min uppmaning att följa oss, skicka vi en kula först genom er dotters och sedan genom ert eget hjerta. Denna hotelse gjorde åsyftad verkan; den gamle militären gaf efter. Vi förmoda att ingen faser ekall finna detta steg tadelvärdt. De resandes effekter blefvo tagna ur åkdonet, och de af öfverste Graham besoldade banditerna begåfvo sig jemte sina fångar inåt skogen. De hade icke hunnit långt bort, förrän en trasigt klädd gosse, smög sig fram från ett gömställe bakom en framskjutande klippa och följde dem på afstånd. Denne gosse bade varit vittne till hela det uppträde, vi nu skildrat. LIUL Å den klipprika Galweystranden fianas många ensliga hålor, hvilka ännu icke blifvit besökta af resande, och som i fordna dagar voro bekanta endast för landtmän, hvilka inrättade brännerier i dem, eller lurendrejare, som begagnade dem till magasiuer för insmuglade varor, Ibland hände visserligen att någon djerf jägare, eller någon gosse, som sökte sjöfogelsäeg, helt oförmodadt påträffade en sådan der unudangömd plats; det klokaste, ban då kunde göra, var att så fort som möjligt vända om eller styra sina steg åt ett anvat håll samt sedan aldrig för någon omnämna sin upptäckt: Vid den tid, om hvilken vi skrifva, förlorade många lifvet för det att de icke kunde iakttaga tystlåtenhet. Dessa förbållanden äro nu