Dagens Nyheter – 23 november 1866, sida 2

sådant som man annars ej ofta får böra. Hr Lindström firar i notarien Bonnetaus rol en verklig triumf. Hans uppfattning af denna rol är originel och utförandet särdeles jemt, konseqvent och genom-komiskt från början till slut. Dei pjesen uppträdande damerna fylla väl sina platser, kanske med undantag af de i tredje akten förekommande skeppspojkarne, försåvidtman icka får antaga, att deras synbarligen besvärade rörelser om sKeppsbord härleda sig derifrån att de äro nypressåde. Några riktiga, ej fullt så nystärkta pojkar skulle här harmoniera bättre med det hela och hvad körerna beträffa, kunde ju damerna, osynliga, i dem deltaga. Sådant falsarium förekommer ju icke så sällan, äfven på större sc2ner. Under inöfning på denna ecen är för närvarande en ny pjes af mycket intresse, nemligen Victorien Sardous af oss förut omtalade aVåra hyggliga landtborea, hvilket stycke har till sin uppgift att glissla det misstroende, som landtbor ofta hysa mot de större städernas invånare. aStampen. En samling, också värd att beskåda, emedan den kan ej blott tillfredsställa nyfSkenbeten utan ock gifva ämne till allvarliga Ag TT er betraktelser, beskrifves af G.-P:s stockholmskorrespondent. Efter en titt i Stockholms pantlåneinrättning, den af gammalt så kallade Assistansen, i dagligt tal af kunderna förkortadt till eStampena, skildrar han infyket deraf såa den trängsel lunda: Jag förbigår att beskri som rådde i den lokal, hvilken är upplåten åt låntagarne, de obeqväma kyffen hvari tjenstemännen måste arbeta, den osunda atmosfer, hvari dessa dagligen måste vistas; men jag vill föra er ned i silfverrummenk, der de ädla metallerna, tätt sammanpackade från golf till tak på hyllor med trånga mellangångar; äro upp: staplade. Ingen upptänklig artikel, som kan tillverkas af guld eller silfver och som den enskilte kan begagna, saknas der. Pjeser, moderna och antika, konstartiklar och vanliga husbehofsföremål, ligga bredvid hvarandra. På golfvet, i långa rader, äro uppställda ståtliga kandelabrar, blomstervaser, soppterriner, sockerurnor, thekök, öloch kaffekannor — allt af silfver. Se der står en vacker ölkanna; den är ännu glänsande, ty den är nästan ny. På locket finnes följande inskription: Till — (jag utelemnar namnet) för 30 års nitisk embetsmannaverksamhet, af tacksamma kamrater. 1865. — Egaren, en gammal hedersman, som i många år sutit vid en tjenst med liten lön — jag känner honom —, hade måst belåna denna tacksamhetsgärd för — hyrans liqviderande. Se der ena kaffekanna, askänkt till en nitisk lärarinna, af tacksamma elevera. Hon bar nu, tryckt af armod, nödgats pantsätta sin enda dyrbarhet, kanske för att erhålla bröd för dagen. — Se der två sammanbundna guldringar. De antyda två vigtiga momenter i en qvinnas lif. I den ena står orden: Carl Emma d. 29 68a, de hade då vexlat ringar; i den andra står: Carl — — d. ?510 654, det var således vigselringen. Några månader efter hade dessa begge vårdtecken af en förening för lifvet burits till astampena, kanske ock för att förvandlas i bröd. Om några månader skola alla dessa panter försäljas, för att gifva rum för nya panter, som i stadgad ordning dela samma öde. Marknadsnöje. Ett blodigt slagsmål illustre4