Dagens Nyheter – 19 november 1866, sida 3

Mårten och Mårtens gås. De äro nu passerade för i år, dessa den stekta gåsens och svartsoppans af mången så otåligt efterlängtade festdagar, de s.k. Mårtensdagarne. Det kan väl tagas för gifvet att flertalet af de många, som den 10 och 11 november smörja sitt krås med den brunstekta. gås, icke har klart för sig hvarifrån detta bruk kommit och hvad anledningen kan vara till uttrycket Mårtens-gås,. Vi skola derföre här söka förklara betydelsen och uppkomsten af denna plägsed och dess mystiska benämning: Martin eller Martinus; kallad den helige, föddes i början af 3300-talet i Saburia i Pannonien, öfvergick i Pavia, der han uppfostrades, till kristna läran och öfvergaf militärståndet, för hvilket hans fader hade bestämt honom; för att i sin hemort lefva som eremit: Hans fader tvang honom likväl ånyo att taga vapnen i hand. Han befordrades till högre beställningar i hären, likväl utan att förneka sin asketiska riktning och förblef alltjemt sina underlydandes tjenare. På kejsar Juliani krigståg mot Gallierna åstadkom han genom ett underverk; att fienderna gåfvo sig utan svärdslag. Derpå begärde han sitt afsked, begaf sig till Pannonien, omvände sin moder och motsatte sig med ifver arianerna, som herrskade i Illlyrien. Derföre gisslad och landsförvist; vände han sig till Milano och; då han äfven här förföljdes, till ön Gallinaro i Liguriska hafvet; Ryktet om hans fromhet gick före honom till Frankrike; och folket der valde honom till biskop af Tours år 375. Vid valet hade han gömt sig i ett stall, men en hop gäss förrådde hans gömställe, och deraf kommer bruket att på hans dag (den 11 november) spisa gäss (Mårtens gäss). Afven som biskop förblef han sitt gamla lefnadssätt trogen; men försummade derigenom sitt embete. Omkring den cell, som han bebodde; två timmars väg från Tours, bosatte sig ytterligare 80 munkar, hvilka efter hans exempel klädde sig i kamelhår, afhöllo sig från allt arbete och tjenade honom såsom skyddande lifvakt; Med