Dagens Nyheter – 19 november 1866, sida 1

Fader Karoolan skakade hufvudet. — Der är ni redan alltför illa anskrifven; genmälde han, och ehuru krigslagen ännu icke blifvit offentligen uppläst, så har man dagligen att vänta dess kungörande; Medan de resonnerade härom, infann sig Mike Conally; men det dröjde en stund innar han kom sig för med att uträtta det uppdrag Eilen gifvit honom; så stor var hans glädje öfver att återse Redmond. — I sanning, utropade han, detta är en ljuflig anblick för mig efter alla de sorger, jag haft sedan ni reste ifrån oss: — Sorger! svarade vår bjelte. Jag har verkligen aldrig trott att någon bedröfvelse skulle kunna insmyga sig i ert hjerta. Och hvilka sorger har ni haft? Mike strök sig för pannan med handen; han hade icke så lätt för att svara denna gång som eljest. — Jag är ju gift, utbrast han ändtligen, och till följd deraf hufvudman för en familj, som jag måste skaffa bröd! Men detta är icke allt. Susanna — ers nåd kommer väl ihåg Susanna, som, när ers nåd ännu var en liten gosse, skötte barnpigetjensten hos fröken Tab, hvilkens själ Gud fröjde! — Hon är nu min hustru och en god moder för mina barn : : : Men här står jag och språkar i onödan: I min förtjusning öfver att se ers nåd har jag blifvit alldeles yr i hufvudet, och nästan glömt bort att jag icke kommit hit för ro skull, utan i ett ärende till er. — HEit ärende? — Ja, ers nåd: — Från hvem?