talangfullt ådagalagt under striden för skolväsendets förbättring. Ett annat, icke mindre fägnande, och med det förra sammanhängande fenomen uppenbarade sig äfven å krigsaksdemiens förenämnda högtidsdag.: Akademien har icke varit mindre konservativ i militära ämnen än dess sekretersre — snarare mera — och den består till det mesta af högre officerare utaf värfvade och irdelta armen. Desto mera glädjande måste det vara att finna att akademien upptagit bland de prisfrågor, å hvilka den önskar skriftligt svar, en så lydande: Hvad begrepp bör fästas vid det nu ofta förekommande ordet folkbeväpning? Och hvad ssnoiog ligger i åsigten att Sverige bör grunda sitt försvarsväsende på folkbeväpning och utveckla sin wilitärorganisation i denna riktping? Ehuru negativt frågan än är uppställd, ligger Set dock någonting märkligt redan deruti, att krigsvetenskapsakademien åtminstone vill höra ag om folkbeväpning.