Dagens Nyheter – 17 november 1866, sida 1

Erigsvetenskapsakademiens sekreterare och försvarsväsendet. Ett ibland de för fosterlandsvännen mest glädjande fenomener är att personer, som länge hållit emot en stor del samhällsreformer och gjort sig kända till och med såsom ledare för eller åtminstone hejdukar åt de konservativa intressena, på gamla dagar icke kunna emotstå tidsandans inflytelse, utan upptaga och hylla en eller annan, af de åsigter som de förut länge ansett sig böra bestrida. En sådan glädje erfor säkert mången vid läsningen af referatet af den årsberättelse sor nyligen på krigsvetenskapsakademiens högtidsdag upplästes af dess sekreterare hr generalmajoren Hazelius. Icke långt förut hade nersligen hr generalmajoren såsom ledamot af landtförsvarskomiten utan reservation undertecknat följande i den komiteens betänkande förekommande utiryck: Att komiterade vore för sin del öfvertygade, att ingen tänkande militär, med egen erfarenhet i sitt yrke och med kännedom om det värde, en fast organisation visat sig ega både under de framfarna och nyaste fälttågen, skulle vilja utbyta vår indelta stam mot en sådan af abeväring. Nu deremot läser man uti referatet af ofvannämnde årsberättelse, bland andra skäl hvarföre en krigsvan armeå, anförd af krigsvana generaler (den österrikiska), eå fullständigt besegrades af en icke krigsvan här, suförd af hvad man plägar kalla fredegeneraler (den preussiska) — att den allmänna värnepligten förde upplysta män i lederna och alstrade en bildsam trupp. Det är kändt, att den iudelta armen icke tillkommit genom värnepligt, äfvensom att den indelta soldaten i det hela väl kan auses såsom den minst bildsamma, och det sednare af hr generalmajorens yttranden innefattar således ett erkännande; hvars riktighet de fleste ock börja småningom inse, att den indelta armen icke är en , gå prisvärd organisatiou, som den militära ståndsandan velat hafva den ansedd att vara. vi hoppas hr generalmajoren fortfar på denna bana, så att ett verkligt folkbeväpnpingssystem, så stäldt, att nationen icke dignar under bördan deraf, må få en varm försvarare uti hv generalens person. Detta skulle säkert åt heaom förvärfyva samma ,tillfredsställelse som de åsigter för reform och framskridande, kvilka han redan