Dagens Nyheter – 16 november 1866, sida 2

få skåda detta. Lofva mig det, såvida Redmonds lif är er kärt. Löftet gafs utan tvekan. — Likaledes får ni icke för någon annan än fader Karoolan nämna ett ord om vårt sammanträffande här, fortfor den besynnerlige mannen: Detta är oundgängligen nödvändigt; ty skulle min närvaro i denna trakt blifva bekant innan min plan hinner sättas i verket, så vore allt förloradt: — — Skall jag hålla det hemligt äfven för min mor? frågade Ellen. — Ja, till och med för Katty. — An; —? — Än er älskare, menar ni; afbröt henne främlingen med en viss otålighet. Ja för honom också... Som ni finner, är mig intet obekant: Jag känner till och med naturen af de känslor ni hyser för Redmond; Den förvånade flickan gaf honom ett högtidligt löfte att rätta sig efter hans önskan; derpå gingo de ned utför de långa torntrapporna. Den okände betraktade henne länge och med rycket allvar, då de kommit ut i fria luften och stodo nedanför de dystra klosterruinerna. I början låg ett ovänligt, missbelåtet uttryck i hans ansigte, men detta försvann efterhand. Till slut blef hans uppsyn mild och glad. — Godt; godt; mumlade han. Ofver allt råder ödet. Han gick tigande vid hennes sida, till dess de kommo till en kulle; hvarifrån den ödsliga väg, som slingrade sig genom skogen och ledde till Mourlough House; var synlig: (Forts.)