Dagens Nyheter – 16 november 1866, sida 1

— Jag vill uppfylla er önskan, genmälde Mike; ty det förekommer mig nästan, som skulle vår unge herre sväfva i fara, och hvad helst må hända mig, vill jag vara vid hans sida. Utan att tveka det ringaste, vände ban om och tog en annan väg; som ledde till den gamla byggnad, i hvilken han tillbragt större delen af sin ungdom. — Ja, ja, mumlade Ellen, han är trogen och pålitlig. Och nu till klostret S:t Mary. Gamla S:t Mary; som det kallades af folket, för att skiljas från den jemförelsevis nya kyrkan i byn; var en af de mest pittoreska ruiner i Irland. Urspruvogligen hade det tillhört Cistercienser-orden; men de nunnor, som bebodde detsamma, blefvo förjagade under reformationens tid, och sedan dess hade det småningom förfallit. Hafvet var synligt från främre sidan af klostret, hvars torn fortfarande tjenade sjöfarande till landmärke, en omständighet, som efter all sannolikhet räddade det från förstöring; två tredjedelar af sjelfva kyrkan hade neimligen för längesedan blifvit nedrifna. Af denna funnos endast några pelare qvar äfvensom det östra fönstret: Bakom en af dessa pelare gömda sig nu Ellen,för att obemärkt närvara vid de wilseförde jordbruksarbetarnes sammanträde. Dessa infonnosig efterhand. Somliga bland dem voro försedda med bössor, men de flestas vapen utgjordes af spjut, som: blifvit förfärdigade af byns smed. Då omkring trettio personer voro samlade, uppträdde bland dem en man, som. de kallade Sbawn. RET TRA EE EIS SANNA Se Se AS SSSEISIINS