Dagens Nyheter – 15 november 1866, sida 2

Smånyketer. Ett samhällets olyoksbarn. I söndags afton vid 11-tiden framstapplade på Kornhamnstorg en karl af den sorten, hvaraf så många finnas i hufvudstaden, ehuru de sky att visa sig vid dagsljus, utan endast våga sig fram i skumrasket. Till hvarje person han mötte, framställde han begäran om att få en slant och såsom skäl för sitt tiggeri berättade han sin lefnadshistoria. Den var icke lång, men innehållsrik nog och mycket sorglig. — Jag har i sjutton år tjenat vid stadsmilitären här i staden — sade han — men sedan jag ej kunde bära geväret längre, blef jag äfven utan mat, skydd, kläder och allt. Se hvilka trasor jag skyler mig med! I en lada vid Zinkensdam har jag haft mitt nattqvarter, men nu börjar det att bli så kallt, vintern tillstundar och jag kan ej få någon förtjenst, äfven om jag orkade arbeta. — Vill ni inte vara barmhertig och låta arrestera mig för tiggeri — bad han slutligen — jag skulle då åtminstone slippa frysa eller svälta ihjäl. Under sådana omständigheter anmäldes saken i polisen och den stackars karlen blef — hvad han så gerna önskat — arresterad, för att sedan möj