En tripp till Gripsholm. En vacker söndagsmorgon under expositionstiden nästliden sommar gingo några bekanta ombord på en af Mälarens ångare, som hade annoncerat en lusttur till Gripsholm. Vi voro försänkta i åskådandet af de vackra taflor, stränderna upprullade; och hufvudstaden i fonden, på hvars tornspiror solen glimmade, då plötsligt en qvartett i fören ådrog sig vår uppmärksamhet; der hade ett halft dussin hvitmössade Upsaliensare slagit sig ned; och som vi passerade Marieberg uppstämde de på den välkända melodien till — aVäfva vadmal och slå tillsammana — följande humoristiska :stump: På högra handen, Af Mälarstranden Der prunkar ju Marieberg; Der statsmän växa Upp vid sin lexa Politiei af bästa färg. Förr dog här landtvärnister) Nu blir en hvar magister Der utan lager Och ringen fager — Beundransvärda Marieberg! Båten sköt fram och snart passerade vi Kungshatt. Genast var en af våra hvitmössor tillreds att beundra en sådan ryttare konung Erik måtte varit, då han vågade störta sig med rustning och häst utför det höga berget. En af kamraterna invände: Har du ej sett ) Under 1808 och 9 års krig var Marieberg sjukhus för landtvärnet och :1000-tal :ntandades der sin sista guck.