Dagens Nyheter – 13 november 1866, sida 2

tionens) ledare; som lofvat hjelpa den unge mannen att förskaffa frihet åt hans betryckta fädernesland: — Hvilken oerhörd skurkaktighet! utropade vår hjelte harmsen. Hvar är den bofven? Hvar kan jag träffa honom? Jag är öfvertygad, tillade han, att fader Karoolan med all kraft sökt motarbeta honom. — Det är tre månader sedan den gode! presten fick någon underrättelse ifrån er; hviskade Ellen, tre långa månader af oro och väntan, men icke af tvifvel, Redmond, icke af tvifvel. — Således har någon person bemäktigat sig och undanhållit de bret jag skrifvit till er och likaså dem ni skrifvit till mig? yttrade hennes trolofvade. Denna underrättelse oroar mig; icke för min egen; utan för de fattiga vilseförda landtmännens skull: ty det är naturligt att dessa blifvit bedragna och tro att de handlat i öfverensstämmelse med mina önskningar, Förmodligen har äfven herr Patricks underhafvande blifvit missledda. Vid denna sista anmärkning utbytte Katty och hennes dotter en förvånad blick med hvarandra. Tydligen återstod mycket mera att berätta. — Låt mig veta huru det står till, sade Redmond. Jag är beredd på att höra det värsta: : — Herr Patrick — Gud vare hans själ nådig! — blef redan för två månader sedan kallad inför den högstes domstol, svarade den blinda gumman. Innan han dog; tilldrogo sig märkvärdiga saker på Burna: Castle må ni tro: Öfverste Graham, som har befälet öfver den i Galway förlagda militärstyrkan; jagade de yng