Dagens Nyheter – 13 november 1866, sida 1

punkt i en feberaktig oro: Frihetskriget i Amerika som haft så lyckliga följder, och den kort derpå inträffade franska revolutionen, hade väckt en mängd tankar och ideer, som förut slumrat, Också dröjde det icke länge, förrän missnöjet med den dåliga regeringen blef nästan allmän i landet. De förenade TIrländarnes åtgärder skrämde upp ministrarne, och redan i början af året utgafs en proklamation, hvari all beväpning och exercis, under förevändning af att bilda krigsdugliga volontärer förklarades olagliga. I de aflägsnare delarne af landet fortfor man dock att öfva sig i vapnens bruk oaktadt myndigheternas vaksamhet. Detta var fallet i synnerhet i baroniet Murlough. De fordom så fredliga arrendatorerna påstodo att de handlade i öfverensstämmelse med den bortovarande godsherrens önskan och att han vid sin återkomst från Paris skulle ha med sig en bjelpkår, skickad af det revolutionära partiet i Frankrike; Förgäfves sökte fader Karoolan bringa dem till förnuft igen — han hade förlorat det stora anseende och förtroende, han förut åtnjutit: Katty och hennes mor sutto i sin boning och språkade om dessa förhållanden med halfhög röst för att icke störa Ellen, hvilken de öfvertalat att gå till hvila, då den gamle hunden — Redmonds favorithund — ådrog sig deras uppmärksarahet genom att oroligt springa fram och åter i rummet. — Detta är ett dåligt tecken; sade den blinda gumman. Vi lefva i en ond tid. Om blott den unge herrn och Phelim vore hemma igen. — Tyst; moder, tyst! afbröt henne Katty, i