Dagens Nyheter – 12 november 1866, sida 2

En prost — loke af denna verldon, ill lediga kyrkoherdebeställningen i Wäsby och Wiken hade domkapitlet uppfört tre prestmän, och vid frågodagen framställdes af medlemmar i församlingarne den önskan att få höra fjerde profpredikant, hvarvid tvenne kyrkoherdar blefvo nämnde. Men vid tillfället begicks ett fel emot författningen, så att reg. förklarade förfarandet ogiltigt och anbefallde ny frågodag. Vid denna, som nyligen egt rum, hade församlingarne frångått sin önskan iafseende på de båda prestmän, hvilka vid första frågodagen blifvit nämnda, men deremot enhälligt förenat sig om, att till fjerde profpredikant kalla kyrkoherden Kock i Engelholm. Men i dessa dagar bar sistnämnde kyrkoherde ingifvit en skrift till domkapitlet, deri han afsagt sig förtroendet och firännagifvit sin önskan att qvarstanna i Engelholm. Tidningen tillägger att Engelholms pastorat är ett af de mindre i stiftet, men Wäsby och Wiken ett af de största och mest inbringande samt bar en nybyggd särdeles vacker prestgård. En obarmherilg fader. Från Sundsvall berättas följande upprörande historia: Uti Edsåker af Ljustorps socken finnes en båtsman vid namn Boding. Denne har en nioårig son vid namn Jan Erik, hvilken af fadren en dag uti sistlidne september befalldes att sönderbugga några smärre vedstycken. Vid verkställandet af denna befallning skötte gossen sin yxa så illa, att han dermed skadade golfvet. Fadren, som är vildsint och ofta förut misshandlat de sina, yttrade då: Du vore värd, att jag först bröte halsen af dig och sedan kastade dig på elden. Vid åhörandet af dessa ord intogs gossens hjerta at förtviflan, hvarföre han, fruktande att hotelsen skulle uppfyllas, sprang till skogs. Förmodande att fadren eftersatte honom, fördjupade han sig allmer deri och förvillade sig. Slutligen hittade han dock sjelf vägen tillbaka och förmådde kräla sig hem; men innan dess hade han i skogen tillbragt 5 dygn, utan att efter egen utsago hafva förtärt det ringaste. Föräldrarne, som emedlertid ensamma, utan att anlita fremmande hjelp, hade sökt honom, ämnade just upphöra med sitt sökande, då han återkom. Men hans tillstånd var beklagligt. Den i allmänhet kalla väderleken och frosten om nätterna, mot hvilken han blott i ringa mån kunde skydda sig genom skogens mossa, hade så skadat hans fötter, att tår och bälar bortfallit och han måst införas på härvarande lasarett, der han redan varit öfver en månad och tros komma att förblifva minst ett halft år inalles. Huru pass återställd han kan blifva, lärer ej ännu kunna bestämmas. Då man talar med honom om framtiden uttrycker han stor fruktan för att återvända hem, hvilket i hans ögon vill säga detsamma som att få mera stryk af fadren. Gossens uppfostran är så försummad, att ehuru han är nio år gammal, han knappt kan läsa rent innantill, ehuru han tyckes hafva goda själsförmögenheter. Uti någon skola har han aldrig gått. Huruledos våldsamheter föröfvas i Upsala ochtrakten deromkring, kan följande, hemtadturUpsala-posten, tjena som ett lugnande exempel. Förliden onsdag inkom på poliskontoret en karl vid namn E. W. Eriksson från Säby i Danmarli och berättade, hurusom han dagen förut på qvällen å väg till Säby vid Nöden mött tvenne på väg till staden stadda karlar i långa blå rockar, af hvilka den enr gifvit honom en så våldsam bringstöte, att Eriksson fallit i diket. Sedan han åter kommit sig för, fann han att våldsverkarne tillegnat sig en bundt lagsökningshandlingar hvilka han fått iuppdrag af länsman Lindesjöö att kommunicera dem, det vederborde, och förlusten af dessa handlingar .var det värsta yttrade Eriksson. Samma morgon inlemnade några bönder från Almunge i poliskontoret de förlorade bandlingarna, hvilka af dem hittats vid Säby qvarn å allmänna landsvägen. Som Säby qvarn ligger bortom Nöden, och de karlar, som skulle rånat Eriksson, begifvit sig till staden, stämde detta icke bra öfverens med Erikssons berättelse, hvilken man derför misstänkte vara diktad, helst Eriksson vid dess afläggande i poliskontoret ännu ej syntes riktigt befriad från det rusiga tillstånd, i hvilket han, såsom man fått veta, föregående afton lemnat staden. Eriksson har ock sedermera för kronolänsman Jochmann erkänt, att berättelsen om de två karlarne i långa blå rockar är till alla delar en dikt. Merd eoh rån. I trakten af Hörby i Skåne har en der boende förmögen husman blifvit rånad och mördad, utan att man ännu i lördags visste hvem som föröfvat det ohyggliga brottet. Export. Med ångf. Mary,som i förrgår afgick från Göteborg till London, försändes 110 slagtoxar, 200 får, 2,200 qv. hafre, 100 tons jern, samt mejeriprodukter, tändstickor och papper. — Med ångf. Carl XV, som afgick samma dag till London, försändes 50 slagtoxar, 20 kalfvar, 4,500 qv. hafre, 200 lådor tändstickor, m. m. Qvinliga tolegrafister. Såsom telegrafelever haiva vid Halmstads elektriska telegrafstation blifvit anställda mamsellerna Amelie Bergman och Ida Maria Andersson, hvilka aflagt vederbörlig examen för inträde vid telegrafverket, Brudgåäåfvea til storfurstinnar Dugmer. In mängd danska damer af börd hafva hos målaren Rasmussen Ei