Dagens Nyheter – 9 november 1866, sida 1

heten om att ni ör i säkerhet, skall åter förläna mig den drift och energi, som jag nu till stor del förlorat. Då vår hjeltes anbud blifvit så bestämdt afslaget, ansåg han det icke vara värdt att vidare tala derom. Följande dagen begaf han sig i sällskap med den gamle mannen på väg till Paris. Han hade hemtat drottningens bref från Jerome Beaupaires koja och medhade dem nu, förvarade invanför rockfodret. Han ansåg sig vara så fast bunden af det löfte han gifvit den döde, att han hvarken för sin fosterbroder eller sin vän yppat, hvarföre han så ifrigt önskade tala med den fångna drottningen; och Odet som vågat sitt lif för hans skull, hade alltför mycken grannlagenhet, för att fråga bonom derom. Båda förstodo hvarandra fullkomligt, så snart det gällde hederssaker. Skymningen hade redan inträdt när de passerade S:t Denis. De gingo med raska steg till dess att de framkommo till den triumfbåge, som det slafviskt sinnade Paris upprest till minne af Frankrikes mest fåfänge och despotiske monarks segrar. Vi mena Ludvig XIV; som en gång, klädd i ridstöflor med sporrar och hållande en piska i sin kand, uppträdde i parlamentet samt gaf dess medlemmar en skarp tillrättavisning, derföre att de varit nog djerfva att sätta i fråga huruvida hans nyckfulla vilja skulle anses vara landets högsta lag. Hans efterträdare, Ludvig XV, hade upphäft parlamentet; för att utan all slags inblandning få styra såsom han behagade: