Dagens Nyheter – 5 november 1866, sida 3

Hvserjehanda Nyheter. Blixen Finecke. Ena Köpevhamns korrespondent till cHarab. Nachr berättar, att baron Blixen-Firecke så löga tänker på att blifva grefve Manderströms efterträdare i det svenska kabinettet, att han söker den lediga borgmästare-sysslan i Helsingör. ko töidebitd. Eu Stockholmefru fick vid sista flyttningen upp en piga afrän landetv, en anspråkslös och enfaldig varelse — såsom matmodren tr:dde, Ett par dagar efter pigans ankomst fick frun hem en ny hatt, hvilken hon profvade i pigans närvaro. cKors en så vacker batt! utropade denna. cPna sådander får jeg lof att ha mig också! Hvar har frun beställt den ? En god syster. Söta mamma, får jag gifta migi sade hiromdagen en iälsklig femtonårig flicka till sin mor. aGifta dig! utropade den förvånade modren. cHur har du kommit på sådana tankar? — Jo, lilla syster Emili har aldrig sett något bröllop, och jag skulle så gerna vilja roa barnet, svarade deu tjenstvilliga systern med förtjusande enfald. Förlofvad, gift. enka och förlofvad på mnmyti -— allt inom en timma. Från Awerika, vidunderligheternas land, berättas följande jernvägshistoria, hvilken låter något otrolig: Såsom kändt torde vara, stå på amerikanska jernvägarne de särskilda vagnarne i förbindelse med hvarandra genom en lång korridor... En ung man begagnade under en resa denna korridor såsom promenad-plats och upptäckte derunder ett ungt vackert fruntimmer, hvilket satt ensam i en kupe. Med äkta amerikansk djerfhet satte den unge mannen sig ned bredvid henne och inledde ett samtal: vÄr ni gift, sköna dam? — Nej, icke ens förlofvad! Och ni, min herre ? Icke jag heller. — Det passar ju förträffligt! Blixtsnabbt ilar den unge mannen ut ur vagnen och genom de andra till dess han lyckas påträffa en prest, som följer med tåget. Vigseln går för sig och de tu äro ett. Presten får sin dusör, återtager sin plats och mannen börjar öfverhopa sin äkta hälft med smekningar. Emellertid kommer en annan resande, som förut hade observerat det ensamroa fruntimret, in i kupn, och i den tro, att hon var utsatt för förolampningar af en fremmande, fattar han den äkta mannen i kragen och ger honom ett par örfilar. Nu blef ett förfärligt larm; herrarne slogos och unga frun svimmade. Tåget stannar, man stiger ur, duellerar, den nygifte mannen faller och segraren underrättar den i spänd förväntan i kupån qversittande damen om utgången. Tåget går vidare, segraren friar till enkan, får ja och belåtne å ömse sidor fortsätta de resan tillsammans. Talande skäl. Vid Hampstead i grannskapet af London finnes vid grinden till en äng uppsatt en tafla med följande anslag: På denna äng kunna hästar släppas på bete. Priset är: 1) för hästar med långa svansar 3 rår; 2) för hästar med korta svansar 2 rdr: Vaktaren på stället, tillfrågad om orsaken till denna besynnerliga klassifikation; afgaf följande förklaring: Ingenting är enklare än detta. Hästar med långa svansar kunna lätt freda sig för flugor, utan att låta störa sig i sin ätning, då deremot hästar med korta svansar oupphörligt måste svänga med hufvudet för att jaga bort dem och således icke få mycken tid öfrig att ätar. Uttydning på charaden i n:r. 561. Adelmod.