Dagens Nyheter – 5 november 1866, sida 3

hafva Iörestraokt Porten 18 mililtoner rdr rmt. ) Ankom för sent i lördags morgon för att hinna intagas i lördagsnumret, i ade Ytterligare Upsala-historier. Upsala den 2 november. Efter att hafva i tidningarne läst de många och långa, förskräckliga berättelserna om osäkerheten i och omkring Upsala, Våldsbragder i Upsala etc., fattade jag mitt beslut att göra en lustresa dit och begaf mig åstad med morgontåget i går. Väl var jag, liksom Dagbladets krönikeskrifvare, litet rädd af mig; men jag ville detta oaktadt på stället göra mig förvissad om verkligheten af de rysligheter och våldsbragder, för hvilka den gamla lärdomsstaden vid Fyris gjorts till skådeplats med sådan energi, att man väl knappast sett dess like. Resan hit var hehaglig, och jag behöfde ingalunda trängas om rummet i kuptn. Med undantag af en fru, som varit på besök i Stockholm, fanns ingen i vagnen när jag trädde in. Sedan tåget kommit i gång kom samtalet det äfven, och berättade min reskamrat, att hennes man vid återresan från en bekant på landet, i lördagsafton straxt vid Läby öfverfallits af tvenne från skogen utrusande karlar, hvilka varit svärtade i ansigtet. De hade fattat i hästens betsel och utropat: fram med dina pengar! — Skjutsbonden, en stor, stark dräng, hoppade dock genast af och skuffade den ena bofven 1 diket, den andra fick en sinkadus, så att han stod på hufvudet. Sedan satte drängen sig upp och körde bort i fyrsprång; men i samma minut smällde ett skott och fruns man kände sig med detsamma sitta barhufvad; lyckligtvis fanns hatten qvar i vagnen, men då man såg efter var hatten som ett såll — ja, så genomskjuten var den. Straxt utanför staden möttes 4 eiler 5 vilda sällar, hvilka försökte komma upp i åkdonet; men med några klatschar af piskan åt alla håll och en dito åt hästen, lyckades det att spränga midt igenom bofvarnes led och utan vidare äfventyr kommo de så hem. Men detta har ej stått i tidningarne, sade jag. Nej, de hafva nog mycket att skrifva om ändå. Min man brydde sig ej om att anmäla det, yttrade min qvinliga granne, af hvilken jag för öfrigt inhemtade, att orsaken till våldsbragderna torde bestå deri, att en välklädd jernvägsarbetare blifvit obefogadt och på ett brutalt sätt häktad för fylleri, men straxt derefter frigifven. Denne hade då yttrat till polisen: Efter ni tyckes sakna sysselsättning, skall ni nog få sådan. — Man tror nu att förenämnde person, som sedan ej synts till, ställt sig i spetsen för bofvarne för att på så sätt hämnas. . Det låter otroligt, men icke omöjligt. Upsala, den förr så glada och lifliga staden, har antagit en ful och tråkig uppsyn. All rörelse har nästan upphört. Hvarje okänd person betraktas med misstänksamma blickar, och Gud vet om inte vänskapen sjelf blifvit misstänksam. Man kan just ej veta hvad ens vänner gå för. Man har då lifligt börjat erinra sig, att Mirabeau blef stråtröfvare endast för att experimentera med styrkan af sina nerver och sin kallblodighet. — Hvart man kommer talas ej om annat än våldsbragder och illgerningar. Landtboarne våga sig ej in till staden utan i högsta nödfall, och då ha de alltid en högaffel, en grep, en yxa eller en stör med som vapen. Lifsförnödenheterna börja tryta och köttet har betänkligt stigit i priset. Efter skymningen äro gatorna folktomma. Många stänga butikerna vid skymningens inbrott, och der fönsterluckor förut ej funnits, har man på de flesta ställen försett sig med sådana. En allmän förskräckelse har intagit sinnena, och serdeles fruntimren befinna sig i den största bestörtning. Dessa ha dock förut ej blifvit antastade; men i går natt kl. 11-tiden hände äfven detta, ty då en flicka skulle från handlanden Hs hus vid Johannisgatan gå till apoteket, anhölls hon af en mansperson, klädd i mustacher, i bruna kläder och grå hatt. Hon slet sig dock ifrån bofven och undslapp lyckligt med blott sönderrifven klädning! Jag talade på torget med en bonde som sade sig i närheten af Wallby ha upphunnit tvenne karlar, hvilka frågat honom, hvad han hade att sälja, och då han svarade att han hade något råg och två slagtade får, tillsades han stanna, emedan de ville se på varan. Af fruktan efterkom han denna begäran, då den ena karlen, som hade en mörk luggsliten klädesrock och svart mössa, tog upp en butelj och bjöd på bränvin under yttrande: Vill du bjuda på tilltugg bjuda vi på en snapse. Bonden, som var af en gammal Uplandsslägt från Tuna socken, visste icke hvad han skulle tänka, men slog emellertid upp matskrinet, och en frukost intogs i all sämja. Nu börja vi affärerna sade skurkarne, sen sista smörgåsen var uppäten och så togo de hvar sitt får och gingo sin. väg. Hvad skulle jag väl göra, — tillade bonden och grät — på hemvägen komma de kanske och taga pengarne för rågen med, om jag slipper undan med lifvet. Inom staden har några våldsamheter under sednaste dagarne ej försports, men oron är ingalunda i aftagande. I dag tidigt på morgonen talades dock om att våldsbragder föröfvats i stadens grannskap, hvaribland serskildt nämndeg, att ett mjölkbud hitom Marma af en mansperson fråntagits en mjölkflaska. Flickan kunde ej i mörkret se hur karlen såg ut, utom det att han var lång till växten och hade mössa på hufvudet. En piga, som skulle bege sig hit i tjenst, har i parken råkat på två karlar, af hvilka hon fråntogs ett knyte; men lyckligtvis anlände i detsamma till stället några dagsverkskarlar, som hade gärdesgårdsstörar i händerna, med hvilka de drefvo bofvarne på flykten, sedan de likväl först tagit knytet ur deras klor. Flickan åtföljdes af dem till staden, utan att något vidare äfventyr hände på vägen. . Polisen är i full verksamhet den följer med mycken uppmärksamhet hvarje okänd person som visar sig på gatorna, och hvarje konstapel påstås hafva fickorna fulla med nummer af tidningen Upsala, med hvilka han så ofta det bär till styrker sin själ, under det hans kropp knappt hänger ihop af trötthet; och stadens myndigheter synas As JA Alla ansv 2tAullisa madAaAl fa made diamant lla