Dagens Nyheter – 5 november 1866, sida 1

Aux grands hommes, la patrie reconnaissanter. Det tacksamma fäderneslandet, åt sina store män. Mirabeau, hvilken genom sin besiutsamhet i vigtiga ögonblick och sin vältalighets makt hittills hade beredt revolutionen scger, var död: och måhända var det en lycka för honom, som sattte så stort värde på ett ofläckadt rykte, att han skiljdes från lifvet just nu. Han hade emellertid umgåtts med storartade planer: att gifva regeringemakten ökad, styrka och på samma gång befästa sakernas nya ordning. Hans bevekelsegrunder voro rena och ädla, men hans drömmar omöjliga att realisera. Om konungamakten blifvit fullt oberoende, skulle den hafva qväft den anda som genom revolutionen vaknat, likasom den sjelf slutligen blef tillintetgjord af revolutionen. Just då vår bjelte dagen efter sin väns begrafning stod i begrepp afatt begifva sig till S:t Denis, anlände en afdelning af municipalgardet till det hotell, der han bodde och arresterade honom i nationalförsamlingens namn. Intagen af barm öfver denna orättvisa åtgärd, frågade Redmond hvad som var orsaken till att en så oförmodad order blitvit gifven. — Tviflar ni då på församlingens makt? frågade truppens anförare i spotsk ton. — Jag tviflar på dess rättrådighet, lydde svaret: Det var med stor möda Redmond lyckades afhålla sin fosterbroder från att göra ett motstånd, som skulle ba varit i Lögsta grad oklokt och säkerligen icke medfört andra följder än att Phelim fått dela hans öde. — Du kan tjena mig mycket mera; yttrade han på irländska, om du bevarar din frihet. Upp