Dagens Nyheter – 3 november 1866, sida 3

Populär prest. På tal om Englands presterskap, så auför en korrespondent från London ett exempel på ro:r Spurgeons väl valda predikningar. Jaså, hvem Spurgeon är? Jo, bah är Londons och Englands berömdaste eller mest omtalade predikant. Tan är baptist. Han kom till London, fattig och utan vänner, predikade bra och enträget (han har en utomordentlig talareförmåga) och hade snart en egen liten församling. Han byggde då sitt tabernacle, som rymmer 10,000 personer, men vägrade att predika deruti innan det var skuldfritt. Natuiligtvis betalade hans åhårare allt. Då uppreste han omkring kyrkan ett jernstaket, hvilket förgylldes; — samma påstående och samma beredvillighet att betala, o. s. v. Han är liten till vexten, tjock och öfvermåttan fet. Han är praktisk i sina yttranden, och en söndag berättade han i kyrkan följande anckdot, för att bevisa effekten af enformiga predikningar: En bonde tillfrågades hvarför han ej besökte kyrkan mer än en gång om dagen, och svarade: Nej, jag kan icke tåla det, och då detta yttranden tarfvarde upplysning, sade han: Vår prest är en muff, det vill säga khan liknar en qvarn, som går rundt hela veckan igenom och söndagarne endast låter stenarne gå tomma; går då utan uppehåll med sitt clickety clack, clickety clack (dundrande skrattsalfvor från hela församlingen), och då hans predikan saknar både innehåll. och annat, så blir hans enformiga clickety clack, clickety clack (förnyade skrattsalfvor) af samma effekt som en tom qvarn. Spurgeon har nyligen offentligen förklarat tacksägelser och kyrkotagning efter barnfödsel för en dum vidskepelse, som ban eynnerligen ogillar, och mera sådant. Denne predikant är mycket omtyckt och har alltid fullt hus, deribland må: ga särdeles framstående personer. Till chignonens historia. Det är ett svart förtal, att det vanprydliga oting, som kallas chignon och som nu har att glädja sig åt våra damers synnerliga gunst har atwt tacka ett bizarrt infall af någon högt stående fransyska för sin : uppkomst. Chignonen har deremot anor! Den har, Gud vet huru långt tillbaka i tiden, varit i bruk hos — Afrikas svarta skönbeter. Såsom den berömde resanden. Du Cbaillu häromdagen anförde i ett föredrag, som han i London höll öfver de svarta afrikanska stammar, hvilka bo norr om eqvatorn, fordrar man nemligen der af en fulländad skönhet, att hon förutom ett tatueradt ansigte och en mun, beröfvad de fyra framtänderna, äfven skall vara utrustad med en ofantlig — chignon. För att kunna åstadkomma en sådan äkta chignon, fordras, att håret får vexa oafbrutet åtminstone ett dussin år.