Dagens Nyheter – 3 november 1866, sida 2

Frågar om bildande af en folkbank diskuterades i går afton uti De la Croixs salong af Stockholms stads handtverksförening och en mängd andra för saken intresserade personer. Ett af en derför nedsatt komitt afgifvet förslag till reglemente granskades och gjordes deri några ändringar. Detta förslags allmänna och bufvudsakligaste bestämmelser äro, att folkbanken skall bestå af 2 afdelningar, nemligen en sparkassa och den egentliga folkbanken. I Sparkassan insättas smärre besparingar, minst 25 öre, och sedan man genom insatser och ränta på dem slutligen fått ett kapital af 100 rdr, eger man rättighet att, om man så önskar, få detta belopp ötverfördt från sparkassan till den egentliga folkbanken samt blir då egare af en lott i denna. Räkningshafvare i sparkassan får låna högst 10delar af sitt insatta kapital mot gångbar ränta, så ock delegare i folkbanken. Men ytterligare lån beviljas icke den förre, förrän han inbetalt bela lånets belopp, då deremot den sednare, så snart han betalt s af ett föregående kan på nytt få låna ett motsvarande belopp. Delegarue i folkbanken ansvara för förluster med sina bankandelar, hvilket räkningshafvare i sparkassan deremot icke göra. Förslaget vann bifall i de flesta punkter; men det beslöts att redan innehafvandet af 50 rdr i sparkassan skulle berättiga till att blifva delegare i sjelfva banken. Bland de många talare som yttrade sig, var kapten Mankell den som hårdast angrep förslaget; han förmenade att den nu föreslagna icke skulle blifva en folkbank i detta ords rätta bemärkelse, att det vore förmånligare för arbetaren att insätta sina pengar i en vanlig sparbank 0. s; Vv. Dessa påståenden gendrefvos af andra talare, hvaribland medicinalrådet Wistrand, notarien lde m. fl. Kungl. sekreteraren Westman föreslog att lån