Dagens Nyheter – 2 november 1866, sida 2

dighetens förfogande ställa ett förslagsanslag af 1000 rår för polisens förstärkning för tillfället Och andra i sammanhang dermed stående åtgärder till allmänna säkerhetens återupprättande, samt nedsatte en komitå, hvilkenskulletillfullmäktige inkomma med förslag om polisevs förstärkning och omorganisering för framtiden. I denna komitå invaldes landshöfdingen grefve Hamilton, professor Ribbing, handlanden J. M. Schram, adjunkten V. Nordling samt professor Rydin. Komiten egde att sätta sig i förbindelse med eller med sig förena sakkunnige personer, och skulle magistraten anmodas ätt till komiten afgifvaett utlåtande i ämnet. Rymning. Från Malmö skrifves: Sistl. lördag företogs en rymning, som är värd uppmärksamhet, derför att den nogsamt visar, hur bristfälligt det nuvarande sättet att transportera fångar är, samt till hvilken grad föraren är hotad till lif och lemmar. Fångföraren Bundt skulle från tinget i Herrestad afföra trenne fångar, hvilka derstädes varit inställda till förhör, för att aflemna dem till härvarande fästning. Tjufvarne utgjordes af den för sista silfverstölden gripna stortjuiven Sven Svensson, en hans like Henrik Magnusson samt en gammal gubbe. Då de hunnit i grannskapet af Skifvarps gästgifvaregård, tappade skjutsbonden sin mössa, hvarföre han steg ur åkdonet för att uppsöka den. Som detta ej lyckades, vände man åkdonet, hvarvid såväl föraren som fångarne ansträngde siva ögon för att återfinna den förlorade mössan. Efter en stunds förlopp utpekade silfvertjufven ett på vägen liggande föremål, såsom det förlorade, då Bundt hoppade af. Men han hade ej väl satt sin fot på marken, förrän tjufven ryckte till sig tömmarne och, förmedelst ett slag af piskan, satte de unga och ystra hästarne i den vildaste galopp. Bundt, som ännu fasthöll den yttersta ändan af tömmarne, blef omkullryckt och släpades en lång stund bredvid vagnen, tills han blef nödsakad att släppa, dertill föranledd af de många och betänkliga skador han dervid erhöll. Den gamle gubben, ej lika stor bof som de andra, var till besvär, hvarför han skuffades ur vagnen; i fallet likväl skadande sig rätt illa. Vid Anderslöfs gästgifvaregård blefvo de sålunda skadade vårdade och derifrån återförda till staden. Den ene af rymmarne, Magnusson, greps i Kristianstad sistl. söndag. ; Det vore ej för tidigt, att man afskaffade ett system, som så sätter förarens lif på spel, och rätt ofta gifver för samhället .vådliga brottslingar tillfälle att återskaffa sig en dem rättvist fråndömd frihet. Om t. ex. föraren red bredvid vagnen, med laddade pistoler i bältet, samt egde rätt att begagna dem i händelse af fara, så hade han derigenom ett afgjord välde öfter fångarne och kunde, i händelse af rymning bättre förfölja dem, än nu är förhållandet. Nu är han ohbjelpligt utsatt för faran och står oftast alldeles redlös gentemot densamma. Earakteristik. Från Lidköping skrifves: Den afvikne komminister Bohgren hörde till de menniskor, för hvilka lifvet är en börda. Vare sig att hans förstånd af naturen var oredigt eller blifvit det med åren, riktades hans tankar mest på hans egen och andras syndfullhet, hvilket hos honom underhöll ett religionsgrubbel, som ingalunda skingrades deraf, att han såg, att verlden omkring honom förblek lika ond, oaktadt hans bemödanden. Ehuru hans presterliga förmåga var ringa, och ehuru han sjelf borde insett, att hans fordringar voro till stor del både orimliga och onödiga, måste det dock kännas tungt för honom, att han ej såg några frukter af sin embetsmannaverksamhet, hvartill kom hans timliga fattigdom. Han brukade ofta tillbringa dagar på sin kammare under suckar och gråt, hvarigenom hans sjukliga lynne förvärrades. Under sådana dagar försummade ban ofta att, oaktadt upprepade tillsägelser, infinna sig vid bordet. Under det han var pastorsadjunkt i Larf sade han en gång till pigan, som bad honom komma ner och äta middag: vänta litet!., hvarpå han skref på en lapp, som han bad henne lemna kyrkoherden: Säll är den, som icke sitter der de bespottare sitta. Han var redan sedan flera år och såsom adjunkt gift med en qvinna ur den tjenande klassen, hvadan hans fattigdom måhända kändes svårare. Orsaken till att han gifte sig med en sådan person sade han vara den, att han af den Helige Ande, som i en dröm uppenbarat sig för honom, fått den tillsägelse, att icke gifta sig med en s. k. bättre flicka, emedan han då blefve högmodig och ogudaktig. Det anförda är nog, för att visa, att han var en bland dem, som väcka vårt medlidande, som icke kunna något väsendtligt uträtta och derföre icke äro egnade att saknas, utan glömmas. Kammarladdningsvapen. I Ryssland är man likasom i de flesta andra europeiska länder betänkt på införandet af kammarr ära . Allan mw Alam rk Ra Za lam ntun läran