Dagens Nyheter – 2 november 1866, sida 2

att ställa tronen på den enda säkra basis hvarpå en tron kan hvila: på rättvisa och mildhet. oo Denna uppgift är ädel. ooo— Vill ni, bistå mig härutinnan? fortfor Mirabeau: Ser ni, den dam, ni träffade i går afton; och jag behöfva en person, genom hvilken vi kunna meddela oss med hvarandra. — Menar ni drottningen? frågade Redmond förvånad. — Tyst! inga namn; hviskade den store talaren; i det han kastade en orolig blick omkring Big. — Med ett villkor. Mirabeau såg på honom en stund; innan han svarade. oo Jag går in derpå; innan jag ännu hört det: Ni ser att jag icke glömt den sanna sats, ni nyss framställde. ooo— Hvilken sats? frågade vår hjelte: — Ält vänskap utan förtroende, icke finnes, sade Mirabeau. . Redmond räckte honom stillatigande sin hand. Andtligen förstodo de hvarandra: — Jag fruktar att ni öfverskattar mina förtjenster, om också icke min goda vilja. Det vilkor, jag menade, är nemligen att äfven den ifrågavarande damen måste gilla mig. Har ni betänkt, att den hemlighet, som ni vill anförtro mig, icke tillhör er ensam; Hon vet redan allt. Redmond betraktade honom öfverraskad: — Och hon har ingenting mot saken; tillade Mirabeau, i det han sänkte rösten, Qvinnor ha en viss instinkt, som säger dem hvad de personer gå för, med hvilka de komma i beröring: