Dagens Nyheter – 1 november 1866, sida 1

Svenska folket är ett trögt folk, fullt af hetsigheter Sällan har någonting kunnat lifligare erinra om denna bekanta sägen af Ehrensvärd, än en insänd artikel i Aftonbladet för sistlidne måndag med öfverskriften: Ett ord i sinom tid, hvilken är ett så klassiskt profstycke af den så kallade lejonmärgs-stilen, att vi ej kunna underlåta att citera ett stycke deraf: Frihet bor i Norden, Fritt var Svithiods land, Fritt så länge saga minnes, Och på bergen sitter Svea, fri ännu, Fri så länge jern det finnes, — — -så sjöngo vi såsom ynglingar och vid denna sång klappade hjertat kraftigare i vårt bröst, rördes blodet snabbare i våra ådror och intet tvifvel uppstod i vårt sinne derom, att Sveas urgamla frihet skulle i vår tid och i alla kommande tider bevaras oförkränkt. Huru är det nu? Svaren, I fosterlandsvänner, som med allvarligt bekymmer eller med dyster försagdhet skåden framtiden till mötes? Har det förr så modiga hjertat stelnat i edert bröst, berördt af egoismens pestsmitta, har det förr så lifliga blodet frusit i edra ådror, isadt af feg fruktan, eller hvadan kommer sig att eder gamla tillförsigt nu cj mera återfinnes i edert inre, ej röjesi edra ord? Alsken I ej langre lika varmt vår gamla moder Svea? Ack! Vi älska henne alla, om möjligt djupare, varmare, än förr, men vår gamla förtröstan till orubbligheten af Nordens frihet är djupt skakad, ty i våra händer ej längre cjern det finnes. Vi