Dagens Nyheter – 31 oktober 1866, sida 2

sökte reda på sin kärra, spände åter för sin häst och knallade sig af hem. Hästkött. Från Sköfde skrifves: Wartofta härads husbållsgille har vidtagit en åtgärd, som visat sig verksam för utrotandet af fördomen hos allmogen mot hästslagtning och förtärandet af hästkött. Gillet har nemligen utfästat en belöning af 10 rdr rmt för hvar och en husfader, som slagtar en häst och använder den till föda dels för egen familj och dels till försäljning i form af stekar etc., hvarom intyg från trovärdiga grannar erfordras. Förlidet är skedde första utdelningen af dessa belöningar, dervid ej mera än 10 personer anmälde sig till desammas erhållande. I år deremot utdelades vid gillets sammanträdande i Slättäng förliden måndag ej mindre än 37 belöningar. — Må vara att en stigande upplysning och tidsandan gjort sitt till för denna stigande progression. Ett är dock säkert: att förvärfsbegäret äfven gjort sitt till. Att leda detta så, att det medverkar till ållmännyttiga ändamål, är bland hushållningssällskapernas vigtigaste och rätt svårlösta uppgifter. Det är naturligtvis ej Wartoftagillets mening att allt framgent fortfara med utdelandet af omnämnda belöning, ty den tid kommer nog i alla fall, då man lär sig inse, att förtärandet af hästkött hvarken är skamligt, osundt eller osnyggt; men denna bättre tids ankomst kan genom: belöningars utdelande mycket påskyndas. Sjelfmord. Till anatomisalen i Lund hafva nyligen inkommit liken efter tvänne sjelfmördare, den ene en fjorton-års tjenstgosse från Remmårlöfsgården, hvilken genom hängning tagit sig afdaga, och den andre en dräng från Stehag, som på japanesiskt sätt med knif uppristat buken. Af polisrapporterna härom kan man vid det första fallet icke sluta till orsaken till ogerningen; men i det andra uppgifves att den olycklige flera år lidit af epilepsi och varit svårmodig till lynnet samt tvänne gånger förut, fast förgäfves, försökt att genom knifskärning i halsen beröfva sig lifvet.