härifrån blifvit densamma delgifven om att den skulle deltaga i en andra konsert till förmån för en högre bildningsanstalt. Hindren ha icke blifvit offentligt uppgifna. En del torde vara af ekonomisk art, men detta hinder bortfaller, om hufvudstadens invånare erbjuda sig att mottagaungdomen från Upsalaisåsom gäster. Ett annat stäl för afslaget torde vara att ett välgörenhetssällskap sökt gagnera på studentsången. Men hurna vackert ifrågavarande sällskaps syftemål än är, förfaller det dock till en obetydlighet i jemförelse med det andra höga mål, som är i fråga, och hvilket bör ligga alla dem nära om hjertat, som idka vetenskaperna och böra finna sin glädje i dessas mer och mer allmänna utbredande: FStudentkårens beslut torde ännu icke vara så definitivt fattadt och faststäldt att det ej kan vika för nya skäl och omständigheter. a Men om än det skulle blifva beståndande, så se vi icke häri något hinder för Stockholms egna 800 sångare att ensamme eller med annat biträde gifva en konsert för en högre bildningsanstalt i hufvudstaden, ehurn det visserligen alltid blir en istor förlust att icke åter få höra Upsala-sången. Sångarne från Stockholm äro till stor del arbetets män, och aldrig har någon klass ådagalagt mera hängifvenhet för samhällets högre ändamål, än arbetareklassen. Det är den som mest bidrager till upprätthållandet af umniversiteterna i småstäderna, såväl som af alla andra bildningsanstalter, genom de skatter den med svett och möda sammanbringar — men aldrig har den klagat när dessa skatter användts för bildningens och ljusets utbredande. Ingen skulle heller hafva mera både medelbart och omedelbart gagn af att i framtiden hufvudstaden finge en samling studerande inom sina murar, än handelsoch handtverksklasserna samt den stora massa af arbetare, hvilken villigt begagnar alla tillfällen att inhemta kunskaper. Ett universitet skulle bereda dem både ökad afsättning och ökadt arbete, och det skulle lemna ny tillgång på förmågor att hålla offentliga populära föreläsningar samt öfver hufvud befrämja intelligensen. Sångarnes villighet att bistå till att befrämja den plan; stadens kommunalstyrelse varmt och frikostigt af egna medel understödt, är utom allt tvifvel. Och det är högst troligt att deras ledare, hvilka; med ett nit öfver allt beröm, uppoffrat tid och krafter för att utbreda sångens herrliga konst, icke heller nu skola vägra att medverka till lösande af en annan stor uppgift.