Dagens Nyheter – 30 oktober 1866, sida 1

ken alltför många stå vid gränsen af fattigdom Vi veta alla ganska väl, buru mycket inflytand vår närmaste omgifning utöfvar på oss. De rike finna allting i sin smak: Landet är icke i beho af någon reform. Det finns icke något land i verl den, som är så angenämt för rikt folk som Eng land — (Skratt) — men jag förnekar på det be stämdaste, att ensamt de rike äro berättigade at stifta lagar för de fattige, lika litet som de fattig äro berättigade att ensamme stifta lagar för dq rike. (Bravo.) Jag hyser den fasta öfvertygelse att om alla blefve delaktiga i lagstiftningen, skull alla blifva mera rättvist behanålade, och lyckligar än nu är fallet. Det skulle då blifva mera jemn likhet i folkets ställning — vi skulle i lagstiftnin gen röna inflytande af rikedom, hög bildning oc konstsinne å ena sidan samt af de solidare och mera materiela egenskaper å den andra, hvilkö härflyta från industri och arbete. (Hör! Hör!) Antag nu, att utan att orda för hvarken det en: eller andra detaljerade förslaget till reform, Y skulle få en million flere valberättigade inom lan det, — bur skulle det månne då komma at se ut De rika skulle då komma i närmare beröring meq sjelfva folket och lära bättre känna sina lands mäns behof och känslor. Och funnes större kun skap om folket, skulle det ock finnas större sym pati med det; och komme underhusets tänkesät mera i öfverensstämmelse med den allmänna opi nionen, skulle det i alla hänseenden blifva klokart och bättre. Hela nationen skulle blifva förändrad Allt det goda som finnes hos den skulle växa met starkare fart. (Bifall). En rättvis lagstiftning och upplyst tillämpning af densamma skulle förändra nationens hela vä sende. Jag tror att okunnighet och eländet kunn: minskas i oberäkneligt mått och att månget Eden öfverflödande af blommor och med ymnig frukt skulle kunna odlas upp i den sorgliga ödemarker som vi hafva omkring oss. Men ingen klass kar göra detta. Den klass som hittills herrskat öfve detta land, har jemmerligen misslyckats. Den fröj dar sig i sin makt och rikedom medan vid des fötter ligger, hotande för dess framtid, ett foll som det vårdslösat. När en klass bar misslyckats så låtom oss försöka med sjelfva nationen. (Lif ligt bifall.) Detta är vår tro, detta är vårt syfte mål, detta är vår lösen: — låt oss försöka natio nen. (Bifall.) Det är detta som har ledt tillhop: dessa oräkneliga massor af folk för att begära e förändring. Och när jag tänker på denna löser och på dessa möten — sublima i sin storhet och sin fasthet — så tycker jag mig se öfver tiden: bergstoppar framglimta gryningen af en bättre och herrligare dag för landet och för folket, som jag så djupt älskar. Css——-—-—-—-—r—-o RÅ AAA LT REUTER