Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 3

Er syn liknar en, som äfven jag har haft, sade hon, Då jag för två dagar sedan vaknade, såg jag en svartklädd, blek skepnad stå vid min säng; skepnaden lutad: -v öfver mig och hviskade mig i örat: Donna Auna! Donna Anna är dödl! Just som jag nyss sjöug de sista takterna i min aria, såg jag samma syn stiga upp från parterren och vinka åt mig :. Gud vare mig nådig! Gud vare oss nådig, Donna Annal utropade Mozart. Han lemnade skyndsamt teatern, stängde sig inne på sitt rum, och skref redan samraa natt det requiem, som fantomet hade begärt. Andra morgonen kom teaterns regissör för att förkunna, att aftonens spektakel var instöldt. Donna ÄAnna, som aftonen förut hade repeterat hade under natten hastigt aflidit. Mozart borttorkade en tår och sade: Eoglarne behöfde en stämma till för att sjunga lofsånger i himmelen; de hafva kallat en syster till sig. Snart skola de också få en broder, som skall lära dem uva sånger,. Han lät ögonblickligen spi för sin vagn och afreste till Prag.