Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 2

som fullkomligt uppfattat betydelsen deraf och ega den sambhällsställning, att hon allra minst inför dem skulle våga säga en osanning, hvartill för öfrigt något moe:iv härvidlag så mycket mindre förefanns, som i;.vekligtvis fick behålla både sin korg och sina vuttar. Enär ryktet utkommiti dag, att en af inspektor Åmarks son Carl W. Edvard förliden onsdags qväll omkring kl. !, 8 å trottoiren emellan Bangårdsgatan och bangården hittad tom sgedelbok, som var alldeles genomvåt, möjligen tillhört kyrkoherden Weideman; hafva vi derom ötvertygats af hr W:s son, att denna bok icke tillhört hans fader. Kyrkoherden W. hade vid sitt besök i staden icke medhaft sin vanliga stora plånbok, hvilken finnes qvar i hans rum, utan en något mindre annotationsbok med blyertspenna, hvaruti han kemifrån medfört 50 rdr. Sin klocka hade han i vitnens närvaro sjelf uppdragit vid den förr antydda tiden. — Om ytterligare begångna våldsbragder i och utom Upsala läses i samma tidning: Då studeranden August Munktell förliden måndagsafton, den 22 dennes, omkring kl. 9 ensam promenerade i det herrliga månskenet vägen fram förbi Botaniska Trädgården emot landshöfdingens stallbyggnad, kom nära derintill vid staketet till länets trädskola, från parken emot honom en okänd mansperson, som, eburu Munktell stannade, gick honom inpå lifvet. Hr Munktell, som är en stark och behjertad yngling, studsade förvånad öfver denna närgångenhet, men sansade sig genast och gaf mannen ett värjande slag med sin käpp, just som denne med högra handen stötte honom mot bröstet och med den venstra gaf honom cen väldig kindpust, hvarefter våldsverkaren i fullt språng skyndade åter nedåt parken, hvarifrån han kommit, och hr Munktell äfven naturligtvis fann rådligast att genast vända om ner till staden. Hela handgemänget var ett ögonblicks verk. Först efteråt observerade hr Munktell, att hans rock härvid blifvit öfver bröstfickan sönderskuren sålunda, att tvänne mindre skärningar voro paralella med ungefär en fingerbredds afstånd från hvarandra och derunder en annan dylik, så att rocken vid denna enda stöt af bofvens hand blifvit ögonblickligen på trenne ställen sönderskuren. Om våldsverkarens utseende kunde hr M. endast iakttaga, att mannen var undersättsig, grof och stark samt bar rock. — Någon dag förliden vecka hade statkarlen J. Carlsson på Graneberg efter dagsverkets slut begifvit sig till staden för att anskaffa läkemedel åt sin sjuka hustru. Vid hemgåendet hade han mellan kl. 9—10 på aftonen, då det var kolmörkt, i parken mellan Knäppinge backe och Hammarbygrinden plötsligen blifvit anfallen af tvänne karlar, som kommo fram ur skogen, hvarvid den ene genast bakifrån öfver axeln stuckit handen i hans västficka och tagit hans fickur, under frågan -hvad är du för en tusan djefvul; har du några penningar? — Hur skulle jag, fattig stackare, kunna ega några penningar, genmälte Carlsson, som bar ett par knyten jemte ett bränvinskrus, innehållande ett stop bränvin. Knytena undersöktes och innehållet, några skorpor åt barnen jemte medikamentsflaskor, ströddes vid undersökningen omkring på vägen. Bränvinskruset togo de jemte klockan. Den var ett pinsbacksur med svart tafla, hvarpå OC. satte stort värde. — Den förut omtalade, samtidigt med kyrkoherden Weideman försvunne och troligen omkomne sockenskomakaren skall heta Erik Gabriel Sotterman och varit boende i Aspdal, Knutby socken. Han var emellan 50 och 60 år, hade i 30 år varit gift och efterlemnar maka och 3 barn. Vid ankomsten till Upsala egde han på sig 30 rdr. Den som sednast sett honom, kl. I på aftonen den 9:de vid bangården, var tolfman Erik Persson i Solvalla, Faringe socken. PR