Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 2

mitt minne är klart och jag ihågkommer de hemliga ingångarne till hvalfven. Madeleine, kom närmare! Aro vi ensamma? — Gästerna äro i rummet bredvid, lydde det undvikande svaret. — Du måste följa med mig, fortfor den blinde mannen, och om du märker att mitt minne sviker mig, så hviska blott i mitt öra: profosstornet. — Det skall jag göra. — Och tredje pelaren på höger hand. Jag skall Wå ihågkomma allt: Vårj hjelte tryckte sin fosterbroders hand, i det han uppsände en varm tacksägelsebön till himlen. Hvarken Jacques eller någon af hans följeslagare rörde sig ur fläcken, förrän restaurationens värdinna fört sin far till ett rum i öfre våningen, som beboddes af honom; Då lemnade de huset allesamman och begåfvo sig med skyndsamma steg till Bastiljen. Profoss-tornet var uppfördt i det hörn af den väldiga fyrkantiga byggnaden, som vette åt Faubourg S:t Antoine, och vari olikhet med de tre öfriga tornen, icke bebodt af fångar. Ofre delen deraf upptogs af guvernörens skrifbiträde och andra underordnade tjenstemän i fästningen. Den nedre delen bestod af ett enda stort rum, som sedan lång tid tillbaka varit användt till ett magasin, der vedförrådet upplades och möbler, som blifvit tagna ur vigtigare fångars celler förvarades. j Bland andra saker, som Redmond och hans vänner här varseblefvo, var äfven en pinbänk; utan tvifvel just det instrument, hvarigenom Damiens lemmar blefvo vridna ur led; innan