Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 1

lands qvinnor. Men välgörenheten når knappast gränsorna af denna öken af elände. Jemte välgörenheten gifves det en annan dygd, och den dygden, den egenskapen är rättvisan. (Hör! hör!) Det är icke välgörenheten, utan rättvisan, som kan afhjelpa ett kolossalt samhällsondt. Det var välgörenheten, som skänkte folket bröd för tjugo år sedan, men det var rättvisan, som afskalffade en orättmätig och dälig lag. (Bravo!) Men det är omöjligt att vinna rättvisa af en klass, då man deremot genom att vädja till en hel nation får den säkert och lätt, och jag tror, att vi endast genom en vädjan till ett helt folks rättvisa, intelligens och dygd kunna grundligt bota okunnigheten, eländet och brotten i detta land. (Bravo!) Ifrågavarande adress har äfven vidrört en annan fråga — frågan om våra statsutgifter, om vår armå och vår flotta. Med hänsyn till flottan vill jag blott anföra ett enda faktum. Jag tror att sedan det stora kriget slutade — sedan 1815 har vårt Jands flotta kostat mer än sjutusen tvåhundra millioner rdr. Jag tror att den under de sednaste sex åren kostat lika mycket, som Förenta staternas flotta under samma tid. Vi hafva under de åren varit i åtnjutande af fullkomlig fred; Förenta staterna åter hafva nödgats bygga eller köpa sexhundra fartyg, att bemanna dessa, att förse dem med ammunition och att försvara dem under den största strid, som någon nation ännu utstått. (Hör! Hör! och Bravo!) Och efter att hafva offrat så oerhördt med pengar, se vi likvisst i detta ögonblick hr John Pakington, den store re-konstruktören — (Skratt!) — vid tillträdet af sitt sjömini-stersembete, lofva — icke att gifva större frihet åt folket, men att omorganisera en flotta, på hvilken så enorma summor redan blifvit bortvräkta. (Bravo). (Forts.)