Dagens Nyheter – 26 oktober 1866, sida 3

hvilken man icke kan tillägga anstiftarne af de sednaste krigen. Men månne dock någon verklig ursäkt förefinnes för Napoleon? — och huru mycket är icke hans brorson att föredraga för sin kärlek till fred, och för det han vid sitt personliga deltagande i kriget kände, och gaf uttryck åt sin afsky för alla ett krigs fasor? Ehuru den ära, som anse3 åtfölja ett krig, för länar dess fasansfulla dåd en falsk glans, som bedrager oss med hänseende till den blodskuld, som alltid vidlåder detsamma, — detta oaktadt, frågar jag, hvad skilnaden väl månde vara mellan Napoleons brott att offra tusentals lif för sin lystnad efter eröfringar i fremmande land, eller Robespierres att låta slagta hundradetal af sina medborgare då han fikade efter makten i sitt eget land? I ett hänseende ligger det mera grymhet i den sednares brott; de utfördes nemligen i laglig form och i rättvisans namn, ett förfarande hvarigenom lagen våldfördes och rättvisans helgd skändades på det mest upprörande sätt; men å andra sidan spilldes långt mera blod och förorsakades ett till tid och rum långt mera utsträckt elände genom infallen i Spanien, Schweitz, Tyskland och Ryssland, än genom revolutions-komitens, konventets och tribunalets alla dåd. Menskligheten skall aldrig blifva befriad från krigets gissel, förrän den lärt sig att nämna saker vid deras rätta namn, att tillägga brotten samma epitet, hvilken yttre form de än må antaga, och att med samma afsky vetrakta eröfraren, som släcker jordens törst med sina medmenniskors blod, och den simple skurken, hvilken afrättas, derför att han bringat en stackars resande om lifvet för att komma åt dennes penningar. Vi tveka icke att utgjuta den simple missdådarens blod, och äfven de, hvilka äro mest afvogt stämde mot dödsstraffet förqväfva sina känslor då det gäller en mördare. Det finnes sålunda ingen svårighet att få en mördare lagförd och förklarad skyldig, äfven af juryer, hvilke skulle tveka att uttala det olycksbringande ordet, om det gällde en tjuf, en förfalskare, eller till och med en rånare. Så stark är den allmänna afskyn för mord, ja, till och för blotta försöket att begå ett mord. Men hvari ligger då skälet till, att samma individer — någre med likgiltighet, andra med bifall — betrakta slagtandet i stor skala? Ingen misskundsamhet med mördaren har den straffande lagen, Och hans höjda, beväpnade hand tillbakahålles af galgen; Men att mörda tusenden är ej endast tillåtligt, Nej, det helsas som ärorik bragd och gifver ovanskeligt rykte. Sådan är följden af kriget, och så länge menniskorna vilja slåss och dräpa hvarandra till tiotusental, så länge måste brottet att mörda i största skala fortgå ostraffadt och ohämnadt. Ja, ohämnadt i denna verlden; Men vår Fader derofvan, hvilken förlänat menniskan fri vilja, har också gjort henne ansvarig för sina gerningar; och i det Han skall låta nåd gå för rätt mot de tusen sinom tusen, hvilka blifvit förledde och tubbade till att begå blodskuld, skall Han låta alla helvetets eviga och outsägliga marter drabba dem, hvilka lockat eller med våld gjort massorna till sina medbrottslingar eller till sina blinda verktyg. , va! VN . Fi