(Ur ett anförande af lord Brougham vid vännernas till de sociala vetenskapernas framsteg möte i Manchester.) Huruvida den nyligen afslutade freden kommer att blifva af någon längre varaktighet, eller endast en vapenhvila, — det skall framtiden utvisa. Men hvilka tvifvel man nu än må hysa med hänseende till framtiden, så kam der icke finnas mera än en mening om den bedröfliga anblick, som den förgångna tiden företer. I medlet af nittonde århundradet har ett vidtomfattande krig rasat; och tiotusentals menniskor hafva blifvit bragte om lifvet, eller i följd af sina sår dömde till att framsläpa ett lif, fullt af elände, — och allt detta har skett för att vinna länder och skatter: Den förste Napoleons krig kostade näppeligen mera blod, och likvisst kan han i viss mohn sägas vara ursäktad för sin eröfringslusta, genom den tjenst, han bevisade menskligheten derigenom att han gjorde ett slut på revolutionens anarki(?) — en ursäkt,