Dagens Nyheter – 25 oktober 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Fahlerantziana. En liten pys stod en dag och metade nere vid hamnen i Westerås. Biskop Fahlerantz, som var ute på en promenad, ställde sig en lång stund och såg på gossen, hvilken sade sig på hela tiden icke hafva fått ett enda nappe Plötsligt kom en liten ilsken mopps springande och högg gossen i förbifarten i benet. Ser du, du fick ändå napp till slutc, sade Fahlerantz småleende, och fortsatte sin väg. Ber om förlåtelse., Medan den bekante tyske komikern Beckman var engagerad i Berlin, lät han en dag af några vänner förleda sig att på scenen persifflera en öfver hela staden bekant teaterrecensent vid namn Fränkel; och i maskering och gester framställde han Fränkel så troget, att publiken vid pjesens slut ropade fram Fränkel. Journalisten klagade hos teaterdirektionen som ålade Beckmann att bedja den förolämpade om förlåtelse i hans bostad och i vitnes närvaro. På utsatt tid satt Fränkel i kretsen af sin familj samt inbjudna vänner och bekanta och väntade på botgöraren, men halftimme efter halftimme förflöt; och ingen Beckmann kom; Slutligen låstes dörren upp; Beckmann stack in hufvudet och frågade: Bor herr Meijer här? — Nej. svarade Fränkel, chan bor näst intills. — Då ber jag så mycket om förlåtelse, sade Beckmann, hastigt aflägsnande sig efter att till Fränkels förargelse och de närvarandes munterhet ha på detta sätt fullgjort sin skyldighet att bedja om förlåtelse. Bepröfvadt sätt att läna pengar. Hör du, kära Cecilia, sade häromdagen en af våra ädlaste camelior till en väninna; tror du att den der ömklige grosshandlar X: skulle vilja låna mig 500 rdr? Hr X; är känd såsom en stor amatör af vackra camelior och såsom mer är lofligt hushållsaktig: Det beror på en slump, blef svaret. Säg mig, huru jag skall bära mig åt? Tag en penna och skrif: Min tillbedde Alfrid! Jag har i dag blifvit mankerad på pengar och måste betala min hyra. Skulle du i qväll vilja lemna mig 500 rdr och på samma gång intaga en anspråkslös supe åå deux? Evigt din Cecilia. Nå, tror du, sade den vackra Cecilia då brefvet var afsändt, att han skall komma till mig med pengarne? i På det der brefvet får du inga pengar, min skönal Men hvarför narrade du mig att skrifva det då? Derför att det var nödvändigt; att det första brefvet skulle förbereda ett andra; begriper du nu? Nej! Sätt dig ned och skrif! Huru? Återigen skrifval Bara tre rader. Min dyrkade Alfrid! Anse mitt förra bref såsom aldrig mottaget. Just sedan jag skickat stadsbudet fick jag pengar. Du glömmer väl i alla fall inte att komma och supera med din Cecilia. Ett andra stadsbud affärdades med detta bref. Nu skall du få se, hvad som händer,, sade den förslagna väninnan. Alfrid skall låtsa som om han aldrig fått ditt andra bref, och begagnar sig af tillfället att visa sin frikostighet, då han veti att du inga pengar behöfver. Resten blir din sak. Allt gick efter beräkning, vår grosshandlare infann sig med sina 300 rdr, i den öfvertygelse, att de icke skulle mottagas; men till hans outsägliga fasa stoppade Cecilia lugnt pengarne i klädningsfickan. Och till råga på förtreten var supån dålig! Svar på tal. En snål, men välburgen handlande i landsorten, som i höstas med sin unge son besökte hufvudstaden, beslöt sig en dag att slå på riktigt stort och äta middag vid table dhöten i Berns salong; n. b. sedan priset för barn blifvit nedsatt till hälften; Sedan far och son gjort hr Berns kock all möjlig heder, hviskade fadren i sonens öra: Hör du Kalle, nu får du lof att äta både för i dag och i morgon. Åja, stånkade den redan öfvermätte ungdomen, men jag har inte ätit för i går