Dagens Nyheter – 25 oktober 1866, sida 1

Många hörde detta vyitrande och bibehöllo det i minnet. : Åtminstone, fortfor schweitzaren, som måhända i detta ögonblick tönkte på sitt hemjands berg och dalar och de kära vänner, han der lemnat och som ben aldrig roera skulle återse, lofva ni väl att skona våra lif? Fäll ned bryggan, och ri skola blifva skonade, skreko en mängd röster ur hopen. På denna försäkran blefvo portarne öppnade. Folkmassan störtade in på Bast iljens gård samt omringade guveruören, echweitzertrupperna och de inv: alider, som utgjorde garnisonen. Förgäfves använde segrarces anförare sittinflytande, för alt förmå det uppretade folket att skona garnisonen ; alla deras bemödanden gagnade till lotet. Eu ursinnigt mördande — ursinnigt, emedan det var på en gång grymt och ändamilslöst — befläckode de revolutionäras första seger. Redmond och hans fosterbroder vände sig med ai isky bort ifrån detta ohvggliga skådespel. De hade med så mycken bestämdhet motsatt sig det:a brott — ty såsom ett sådant måste man avse detta slagtande — att blott den beundrav, saa deres mod förut uppväckt, räddade dem från det rysliga öde, som folkets fiender denna dag rönte, Ehuru båda brunno af längtan att komma in i det inre a! fisinivgen och bevitna fångarnes frigifuing, kunde de dock icke nedtysta menskligheiskanslans röst, som högt talade till dem. ol en af korridorerna mötte de eu sårad schwcitzare, som besvor dem att frälsa honom. Att iveka en minut skulle ha varit att stadfästa en dödsdom.