Dagens Nyheter – 25 oktober 1866, sida 1

icke allenast af en oöfvad folkmassa, utan der jemte af soldater, vana vid sträng disciplin. Guvernören blef förtviflad öfver den belögenhet, hvari han kommit genom sin brist på energi, och föreslog att spränga fästningen i luften. Redan var han på väg till krutmagasinet, för att sätta denna sin plan i verket, när han hejdades af en officer, en schweitzare. —Dei vore en ändamålslös hämnd, yttrade denne, ryckande facklan ur sin förmans band. — Man kommer att hugga ned oss allesammans! ropade herr de Launy. Var säker om att de icke skola visa oss någon nåd. — Är detta ett skäl för oss, frågade schweitzaren lugn, att handla obarmhertigt? — Icke hafva väl våra fångar gjort sig förtjenta af att dela vårt otyckliga öde. Hofmannen ryste vid denna påminnelse om sina fåuger. — Lemna åtminstone dem en möjlighet till räddning, fortfor officeren. — Nej, nej, stammade guvernören. De skulle uppegega folket till ait behandla oss ännu grymmare. Emellertid hade garnisonen hissat den hvita flaggan till tecken att den gaf sig. Officeren framträdde nu och erbjöd kapitulation red vilkor att besättningen skulle iå fritt aftåga. De segrande insurgenterna svarade härpå enhilbet nej. i — Ni hör nu sjelf, sade guvernören; Annu är det tid att låta fästningens spillror falla öfver deras hufvuden: