Dagens Nyheter – 24 oktober 1866, sida 3

förmyndare-befattning och såmedelst undgå betala större eller mindre del, samt ostridigt är att först genom den under förevarande rättegång hållna kompromiss, som i följd af vederbörandes uppdrag utredt och afdömt Åkerlunds och Beckmans konkursmassors ömsesidiga fordringar, Beckmans aff förbållande till Åkerlund och dennes borgenärer är vordet närmare vestämdt vid hvilken kompromiss dels Beckman lemnats tillfälle att fullständiga flera af honom åberopade verificationer, dels äfven det oaktadt, åtskilliga till en del ganska betydande rättelser vidtagits i afseende å såväl Debetsom Creditposter i den räkning, Beckman öfver sin förmyndareförvaltning för Åkerlund afgifvit och på grund af hvilken räkning hans bevakade fordran blifvit genom Härads-Rättens konkursdom fastställd; fördenskull och som vid ofvanberörda förhållande, Grosshandlanden Smith icke kan anses hafva mot bättre vetande afgifvet falsk utsago och densamma med borgenärsed bekräftat och ej eller bevisligen på något sätt emot Beckman bedrägligen förfarit; alltså varda Beckmans emot Smith så i ena som andra afseendet framställda ansvarspåstående ogilladt, till följd hvaraf någon ersättuing för liden skada ej eller kan Beckman tilläggas. Hvad derefter angår Grosshandlanden Smiths yrkande om ansvar å vice Häradshöfdingen Beckman för det denne genom sina ofvanberörda angifvelser af argbet velat pådikta Smith hestämdt brott, äfvensom i öfrigt hos Kongl. Svea Hof-Rätt och Rådstuf. vu-Rätten både uti ingifne skrifter och muntligen gjort Smith äreröriga beskyllningar: så hvad först angår Smiths emot Beckman framställde ansvarspåståenden, för det denne skulle såväl uti till andra domstolar, i der parterna emellan anhängige rättegångar, ingifne skrifter, som muntligen inför samma Domstolar gjort Smith ärcröriga beskyllningar, finner Rådstufvu-Rätten, emot stadgandet i 14 Kapitlet 7 S Rättegångs-Balken, sig icke kunna Smiths talan härom till pröfning upptaga; och emedan beträffande Smith i öfrigt emot Beckman förde ansvarstalan, utredt blifvit att Smith eburu han, enligt hvad här ofvan förmäles, innebaft verificationer till en del å de fordringsposter, som rört Beckmans förvaltning af förmynderskapet för Åkerlund, vidtagit åtgärder att samma poster utsöka och dem med ed fästat; ty och fastän Smith icke annorledes än på god tro sålunda förfarit, finner Rådstufvu-Rätten Beckman dock icke kunna anses hafva saknat skäl till berörde åtal; iföljd hvaraf och då Beckman icke är emot sitt bestridande öfvertygad att hafva till andra personer om Smith fällt misstirmliga eller äreröriga yttranden vidare än Beckman sjelf medgifvit, eller att han för andra personer i Smiths frånvaro uprepat de yttranden, Beckman i sina till andra domstolar ingifna skrifter becagnat, men Rådstufvu-Rätten enligt hvad berördt är ansett sig icke tillkomma att pröfva straffbarheten af sistnämnde yttranden, samt det Beckman på omförmälda sätt utom Rätten om Smith talat icke bör för Beckman medföra särskildt ansvar; Rådstufvu-Rätten pröfvar skäligt Smiths emot Beckman förda talan i allo ogillad. Vidare och då både Beckman och Smith uti sina i detta mål ingifna skrifter ömsesidigt missficmat hvarandra, samt Smith dessutom uti sina skrifter inblandat hvad till saken icke rätteligen hörer, fäller Rådstufvu-Rätten jemlikt 14 Kapitlet 5 Rättegångsbalken och 16 Kapitlet 9 Strafflagen dem båda att böta dels hvarför sig Tjugofem Riksdaler Riksmynt och dels Smith för inblandande af hvad till saken icke hört fem daler Silfvermynt med Två Riksdaler 50 öre Riksmynt. Vid den utgång målet fått skola Parterna hvar sina kostnader sjelfva vidkännas. Frän förestående utslag var Ordföranden Herr Rådmannen Seippel i så måtto skiljaktig att han för sin del, äfven fällde vice Häradshöfdingen Beckman att för det denna uti sina i målet ingifna skrifter inblandat hvad till saken icke rätteligen hört, böta jemlikt 14 Kapitlet 5 Rättegåvgsbalken fem daler Silfvermynt med Två Riksdaler 50 öre Riksmynt. Efter utslagets afkunnande meddelades underrättelse att den med utslaget missnöjde eger att deruti hos Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt söka ändring genom besvär hvilka af klaganden sjelf eller lagligen befullmägtigadt ombud skola författas och underskrifvas samt sist inom klockan tolf å femtonde dagen härefter som denna oråknad blifver Onsdagen den sjuttonde innevarande månad till Kongl. Hof-Rätten ingifvas vid hvilka besvär Beckman och Smith, om de till ändrings sökande sig befogade finna, böra bifoga antingen bevis att de dem ådömda böter blifvit hos Rådstufvu-Rätten nedsatte eller ock en af två personer hvilkas vederhäftighet är behörigen styrkt utgifven löftesskrift, deruti de, en för begge och begge för en, borga för ifrågavarande böter, men äro Beckman och Smith så fattiga, att de ej kunna nedsätta böterne eller för dem ställa borgen, bör vid besvären bifogas intygande derom af Domstolen eller Domaren eller af Kyrkoherden i den församling Beckman och Smith bo och hafva sitt hemvist. Försummas något af hvad sålunda blifvit föreskrifvet skall klaganden hafva förlorat sin talan och besvären komma ej under pröfning. Afträdde. År och dag som ofvan. På Rådstufvu-Rättens vägnar LARS HASSELGREN. Med orisinalet lika lydande intyga CARL KJELLIN. FRITZ BERGSTRÖM. Till Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Svea Hof-RBätt! Med bifogande af vederbörligt bevis öfver nedsättning af de mig ädömde böter till belopp af 27 Ma NA Ae