Dagens Nyheter – 24 oktober 1866, sida 2

vid hans sida; faran visade sig emellervuid vara helt och hållet inbillad. — Ni frågar mig, med hvilken rättighet jag råder er att motstå era förtryckare då jag är en -utländning, som icke delar er olycka, sade Redmond: Ack! en person, som jag värderar högre än mitt lif bar blifvit svårt förorättad) af de maktegande i ert land: min far har sedan många år tillbaka varit en fånge i Bastiljen, beröfvad friheten, dagens ljus, hopp och tröst. Ni vilja kanske veta, hvilket brott ban begått: Jag skall säga er det: han vägrade att begå en handling, hvarigenom hans namn skull? ha blifvit fläckadt; Men han hade fiender, och dessa voro ganska mäktiga. Finna ni det då underligt, att han blef offrad? — Nej, svarade hans åhörare: — Jag har kommit till Frankrike för att rädda honom, fortfor talaren med stigande värma, eller ock dela hans beklagansvärda och oförtjenta öde. Tinnes här någon son, som hör mig och vill tadla mig? Jag skulle ingenting vinna på att vända mig till konungen och ministrarne — de hafva öppna öron endast för smickrets röst. Jag vänder mig derföre till det franska folket, bedjande om rättvisa. Ar detta folk starkt nog till att uppfylla min bön; godt! Men om så icke förhåller sig, frågar jag, är det förnuftigt att afvisa en person, hvilkens hjerta hyser deltagande för dess lidande, och som är beredd att bistå detsamma i striden för dess frihet? Detta yttrande besvarades af ljudeliga bifallsrop hvilka upprepades när Jacques; vapensmeden; som var allmänt känd i qvarteret trädde fram till Redmond och tryckte hans hand: