Dagens Nyheter – 23 oktober 1866, sida 2

rigtadt af en kraftfull arm, redan ljuder stormklockan! Sådana voro Redmonds tankar, medan han stod framför denna fästning, som numera finnes endast i minnet; Det är förskräckligt att minnas Bastiljen, men på samma gång nyttigt; ty erinringen derom innebär en helsosam varning. Likaså påminnes menskligheten af de fossila skeletterna, om att jorden en gång varit befolkad af vidunder och — hvilket vi böra tillägga — af offer. Tiden var redan långt framskriden; och Redmond tänkte redan på att begifva sig tillbaka till sitt hotell, när hans uppmärksamhet fästages på en man, som sprang öfver den öppna plats han hade framför sig, och som var belyst eller mörk, allteftersom månans strålar undanskymdes af närliggande hus eller icke, Mannen försvann så hastigt att Redmond knappt hann märka att han bar på axeln ett af dessa tunga gevär, som begagnades af de soldater hvilka gjorde vakt inom fästningen. Er vaktsoldat som beger sig till sin post; sade vår hjelte till sig sjelf. Han skulle icke länge förblifva okunnig om hvad det var för en person, som så der hastigt sprungit förbi; ty knappt hade ett par sekunder förflutit, förrän ett skott aflossades i hans närhet och en kula nära nog snuddade vid hans ena öra: Denna kula var tydligen ämnad åt honom. (Forts.)