Dagens Nyheter – 22 oktober 1866, sida 1

kars far. ; Tvärtom är det troligt att ni ger anledning till hans aflifvande, om ni genom ert uppträdande väcker farhågor som nu slumra: Vår hjelte ryste vid denna tanke. — Ni glömrcer äfven, fortfor den värdige prestmannen, att en af era fiender är en qvinna. Nej, Redmond, nej; ni måste handla med ytterlig försigtighet, möta list med tålamod; annars misslyckas ert företag oundvikligen. — Jag kan icke beskrifva huru stor motvilja jag hyser för det förslag ni gjort mig, sade bans lärjunge tankfull; och dock måste jag medgifva dess nödvändighet. ij — Ni samtycker således? — Ja: Ehuru detta samtycke gafs högst ogerna, visste fader Karoolan nu att den unge mannen skulle följa hans räd; ty sedan Redmond en gång gifvit ett löfte, höll han det också. — Kalla er OConnor, yttrade han; och korrespondera med mig under detta namn. Farväl nu! Jag vill icke minska er ifver genom att förråda en gammal mans svaghet, uttrycka huru djupt det smärtar honom att skiljas från er; ty det vore sjelfviskhet, icke kärlek. Gud vare med er, min käre gosse, och må ert företag krönas med framgång. Följande morgon foro Redraond och Phelira OConnor från Galway på ett handelsfartyg, som var destineradt till England. Anlända dit, fortsatte de resan till Frankrike. Kattys son hade icke gjort någon invändning mot namnombytet. Då presten gifvit honom tillkänna att detta var nödvändigt för hans barndomsväns säkerhet, framställde han inga vidare frågor i detta afseende.